- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
286

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.glöd på sin lilla pipa, som tycktes angripen af någon sorts
bröstsjukdom, det sorlade nämligen ner i böjningen.

«Nej bevars, men se,, han har sina verktyg här på jorden, han.»

«Hm, som fiska åt honom — hm, du är dum i qväll — du
kan väl tala om annat — hm, hur har du det med Stina i Hallen ?
hm, jag har hört glunkas — bra flicka, kan både väfva och sköta
sina göromål.» Anders rodnade lindrigt.

«Åh, det är bara prat, fader Ola; men si — nu törs jag
fråga er, ty nu är jag inte mer i ei;t bröd — nu kan J bita åt
mig som J vill. Säg, fader Ola, var det inte ändå J som lade
dit fiskarne den der qvällen? Det har jag alltid trott.»

Gubben hostade något och drog några sorlande drag ur
pipan. «Jag? tror du jag är galen och lägger fisk i skogen?»

«Nej, ni gjorde det med vilja. J hade hört det jag bad Gud

om, och då ingaf han er den tanken att hjelpa mig.»

«Hm, jaså, du tror att vår Herre behöfver att få hjelp af en
gammal fiskargubbe — åh nej! — prata nu inte i evighet om de
fyra fiskarne, de voro inte värda åtta styfver allihop!»

»Men, fader Ola, det var ändå J», sade Anders och steg opp,
gick bort ’till gubben och lade sin hand på hans axel, «det var

ändå J, fader Ola, Gud välsigne er för det!»

«Se så, Anders, nu tycker jag att det der pratet kan vara
slut», yttrade gubben efter några minuters tystnad, men tilläde:
«du är äAdå en flitig gosse och derföre: Gud signe igen — så
är det qvitt.»

«Tack, tack, fader Ola! — sådant hör nog vår Herre.»

«Ah ja, visst hör han det», blef det buttra svaret, hvars ton
förbjöd alla vidare samtal i den vägen.

«J frågade mig om Stina?»

«Jag? — det kan så vara, men inte lägger jag mig i dina
qvinnofolkshistorier — hm, har aldrig velat ha någon sådan i huset

— tål inga käringar.»

«Men, fader Ola, flickor äro inga käringar de.»

«Ja så bli de, om de få lefva, och då far f-n i dem.»

«Åh, vpr inte rädd — men om J vill veta’t, så tycka vi om
Hvarandra, och visst, om hon finge råda, blefve vi ett par; men
se, Pehr Magnus tycker att jag är för fattig, och det har han
rätt uti.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free