Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var året derpå, Margaretadagen. Eu vacker fest var
anställd af stadens honorationes for landshöfdingens fru, som bar
detta namn, och alla damer voro bjudna ut på holmen i den lilla
insjön, vid hvars strand den lilla hufvudstaden var belägen.
Anna, lätt som en sylfid, vacker som en nitton års flicka
kan vara, var också bjuden. Det var klart att stadens mest firade
skönhet skulle «pryda festen med sin närvaro», att hon skulle ha
en hufvudroll. Hon skulle nämligen öfverlemna en blomsterbukett
till landshöfdingskan och recitera några verser, som
magasinsför-valtaren sammanskrifvit för tillfället och som voro tryckta med
guldstil på stadens boktryckeri, nämligen det, der länets notisblad
trycktes, ty det andra, der ett rabulistblad gafs ut, kunde ej
komma i fråga.
Anna var den dagen skönare än någonsin, ty i de vackra
blå ögonen spelade ej nu, som vanligen eljest, uttrycket af en
glädtighet, som tycktes vara en skylt för liknöjdheten; der låg
tvärtom någonting slutet, djup tänkt, liksom inåt blickande i dessa
ögon med deras milda glans, då hon satte sig i den lätta båten,
som med raska årtag sköt som en pil till den lilla ön, der festen
var arrangerad. Yid stranden mottogos patronessan och Anna af
värdarne, bland hvilka löjtnant Andersson (ett så simpelt .namn!^).
Löjtnant Andersson utmärkte sig för sitt på en gång sköna och
anspråkslösa utseende. Han hjelpte patronessan ur båten, men
sysselsatte sig så länge med att ordna hennes schal och parasoll,
att en annan värd, magistratssekreteraren Munther, fastän något
ovig i anseende till sin fetma, hunnit att, under ett högt skratt
och ett qvickt infall öfver sin lycka, lemna Anna sin hand och i
triumf marscherade oppåt, der det blomsterprydda tälttaket var
rest på stolpar, virade med ek och pil i brist på lager.
«Ge rum, mine herrar!» sade lilla magistratssekreteraren och
skot fram den kullriga, med hvit väst öfverspända magen, för att
synas antaga en stolt ställning, «ge rum för Cesar och hans lycka,
ha ha ha, för Gesar och hans lycka. Ni torde vara nådig ta
plats här,bland de unga damerna och, när jag klappar i händerna,
intaga ert ställe — der bredvid den der pelaren, just så här. Ni
är sedan så god och i er ordning, näst efter fröken Ernestine,
stiga fram och recitera verserna som brödren Klammerbom —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
