Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far. Nej, ack nej, han skall ej förakta honom, han skall ej le
åt honom, ty det är min far, min egen far! Jag skall skrifva
till honom i morgon.»
Då sällskapet skildes, gick löjtnanten på samma båt som
Anna, och nu vågade de tala med hvarandra mera än förut. Anna
kände hur konvenansens band tryckte mindre än förr, hon började
att åter figna sig vara som ett barn. Ack, det var längesedan hon
känt något sådant, länge, länge sedan då hon sprang öfver
bäc-karne och genom djupa skogen till mor Gretas skola i Stordalen.
Kärleken är barnens lifsluft, och hvar den fläktar, på ungmön
eller gubben eller på Guds englar, bli de alla barn igen.
«Nå, min goda Anna», yttrade patronessan andra dagen, »det
var ju en väl lyckad fest, ganska animerad dans. Jag såg att du
dansade med löjtnant Andersson, en rätt hygglig ung man.»
«Ja så, mamma tyckte det», sade Anna och böjde sig ner *
öfver sin sömnad.
«Ja, det tyckte många och kanske äfven du, barn; men
allvarligt taladt, du var förtjusande i går. Jag hörde att du höll på
att svimma af hettan, och hade du ej varit så rask som du var
då vi reste hem, så hade jag talat vid doktorn. Du känner väl
intet ondt i dagP»
«Nej, bästa mamma, jag är så frisk, att Gud vet om jag
någonsin varit så frisk; men, mamma, jag har föresatt mig att i
dag skrifva till min stackars far, han längtar nog efter bref från
mig, jag känner på mig att han blir glad om han får bref.»
Patronessan aflägsnade sig och Anna satte sig ner och skref
ett långt kärleksvarmt bref till den lille urmakaren. Så innerligt
varmt och öppet, så ärligt hade hon ej älskat honom sedan hon
var liten och trodde sig vara hans allt i allom.
Åtta dagar derefter kom der ett bref. Då Anna bröt det,
föll hennes eget bref till fadren ouppbrutet derur, och bredvid låg
en liten biljett från komministern af följande lydelse:
«Högädla demoiselle!
Med smärta nödgas jag berätta er, att Gud i sitt allvisa råd
behagat hädankalla eder hederlige och välaktade fader,
urmakaremästaren Jonas Jansson, hvilket skedde mot aftonen den 20
sist-lidne Juli, i en ålder af 49 år, tre månader och sexton dagar.
Ran var på den sednaste tiden mycket svag, och då jag med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
