Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delade honom nådemedlen, talade han med mig om er och tackade
Gud att han uti eder hade en lydig och älsklig dotter, som han
hoppas se på den stora domens dag invid sin sida.
Med min anhållan om, m. m.»
«Död således, död!» hviskade hon knappt hörbart, »den —
här står den 20 Juli — Margaretadagen — så var. det. Då jag
i valsen hvilade vid hans bröst, då mitt öga med förtjusning
betraktade lyckoblömman och jag drömde om en sällhet som du,
min stackars far, skulle dela med mig och honom — just då,
just då låg du i dödsarbetet, just då tänkte du på mig och på
en annan lycka, en annan glädje, en högre, bättre än jag ämnat
dig — den jordiska lyckan tog du med dig — nej, nej, min
fyrväppling har man krossat, min lycka har man lekt bort.»
När patronessan fick veta hennes förlust, tröstade hon henne
dermed, att hon dock hade en älskande mor i lifvet, och att hon
haft den tillfredsställelsen, att hennes far icke lidit nöd. Anna
forblef likväl sluten och dyster och var hemma från många fester,
som man tillställt i den goda staden. Hon var svartklädd, och
detta gjorde henne ännu vackrare än förr.
«Det är en charme», yttrade magistratssekreteraren, »att se
den vackra Anna Klarin, hon sörjer sin far, som var en liten
puckel till urmakare; det är ganska vackert af henne; men så vet
hon också att hon ser bra ut svartklädd, — jag vet ingen vacker
flicka, som inte anser en sorg för en högtid; att — ha ha ha — gå
svartklädd, det klär, det klär; man blir intressant, isynnerhet om
man har ett par vackra blå ögon — ha ha ha!»
Magasinsförvaltaren skref några »Tankar vid underrättelsen
om en faders död, till hans enda dotter», som började, om jag
mins, så här:
* «Der ofvan skyn nti det blå gemaket,
Med silfverkronorna i taket,
Slår tiden p& sin klocka gällt,
Ty evighetens urverk är ock stäldt
På andra grunder»–––––-
Jag mins ej mera; men detta är nog för att visa, att fastän
den gode magasinsförvaltaren lånade en smula i början, drog det
ej längre än till tredje raden förrän han blef originell, hvilket
ofta ej är fallet med skalder, som låta trycka hvarenda känsla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
