Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älska den unga Djupendahl, oaktadt alla hans moraliska företräden.
Emedlertid tviflade patronessan, som i hela sin lefnad aldrig blifvit
motsagd, och om detta händt, åtminstone alltid blifvitåtlydd, ej
ett ögonblick på, att det blott behöfdes ett varde af henne, för
att göra Anna förnuftig, i händelse, det Gud förbjude, hon skulle
sätta mindre värde på den moraliska integriteten än patronessan
sjelf. Oaktadt denna känsla af allmakt, var det ändå liksom några
tvifvel plågat henne, och hon beslöt således att utforska flickans
hjerta innan hon drog fram med den vigtiga nyheten om unga
Djupendahls förtviflade kärlek.
’ Hon hann likväl ej forska länge, ty andra dagen stod
löjtnanten dfer och upptäckte nu i ett enskildt samtal, att han och
Anna älskade hvarandra, och att de beslutat att upptäcka allt för
patronessan och begärai hennes välsignelse. Den gode löjtnanten
var så öfvertygad att Anna i detta fall fick följa sin böjelse, att
han helt öppet och utan omsvep berättade allt, säker om att pa-
tronessan skulle med vänlighet göra några små invändningajr och
sedan låta beveka sig. Detta blef dock ej fallet; patronessan
lemnade visserligen hvar och en sin fria vilja, om nämligen icke
hennes • egen derför skulle vika; men detta var ej hennes vana.
Patronessan rodnade som en pion och steg opp och sade helt
ceremoniöst: «Har löjtnanten något vidare att säga mig?»
»Nej, min goda patronessa, jag väntar er dom.»
«Det lär vara onödigt, herr löjtnant, då ni bakom mig, utan
att be värdiga mig med ert förtroeende, uppgjort en sak med min
fosterdotter (hon lade synnerlig vigt i denna benämning), en sak
som bruket, att ej säga er egen känsla för det passande, bort
lära er att anförtro åt den som uppfostrat henne. Farväl, herr
löjtnant — ert experiment här lyckas ej bättre än det skånska —
det £inne9 moralitet och aeder i norr som i söder — tjenarinna.»
Löjtnant Andersson stod som förstenad och förstod jemnt så
mycket som en fornforskare som läser en inskription, der
hvar-annan rad bortfallit.
Han tog emellertid det enda parti som var att taga — han
teg, bugade sig och gick. Anna hade med hjertklappning sutit
på sitt rum och väntat på resultatet och väntade icke något godt,
då hon såg Andersson ined hastiga steg gå ned åt gatan. I detta
ögonblick inträdde patronessan ännu upprörd och stannade tigande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
