Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
midt framfor Anna, som höll på att digna af förskräckelse då hon
såg patronessans stela ögon fastade på sig.
«Mamma, Gud, hvad är det? se ej på mig så!» bad flickan
och ville nalkas henne, men patronessan sköt henne sakta tillbaka
och sade:
»Jag vet att jag ej mera har något barn, att jag födt en
orm i min egen barm, att en ond ande trängt in i mitt hus och
borttagit mitt barn — jag vet allt.»
«Att Andersson älskar mig — söta mamma, det är en ädel
man — kan ni neka mig att älska honom tillbaka?»
Patronessan hade föresatt sig att nu lefverera en afgörande
batalj, till förmån för unga Djupendahl, och hon fruktade således
att förlora terrängen.
«Är det rätt att bedraga den, som från din barndom älskat
dig som sitt barn, att bakom ryggen på din välgörarinnay din
andra mor, din enda vän i verlden, uppgöra planer som snörrätt
strida mot hennes afsigter?»
«Nej, förlåt, förlåt!»
«Ar det en ädel man, som lockar en värnlös, oerfaren flicka
i sina garn, som, lik en orm, smyger sig öfver sitt’ offer och
hugger sig fast vid hennes hjerta, utan att lemna henne rådrum
eller tillstånd att meddela sig med den, som hon har att tacka
för allt?»
«Nej, förlåt, förlåt äfven honom!»
«Nej, Anna, dig kan jag förlåta, men honom i evighet aldrig,
— han är för alltid förvisad från mitt hus, han är ovärdig din
kärlek, och jag befaller dig att glömma honom.»
Anna skakade på hufvudet och betraktade sin fostermor med
förtviflade blickar. «Nej, nej, det kan jag icke!»
«Du kan således lättare förkrossa mig, döda mig med din
olydnad — du kan således icke glömma honom, fastän jag
befaller dig det.» å
Detta «befaller» i en fråga, som ej kan underkastas någon
befallning, i denna hjertats ungdomstro, som lika litet låter binda
sig af yttre makt, som all annan tro — väckte flickans sjelfkänsla;
hon reste sig upp stoltare än man kunnat vänta, och sade: »Glömma
honom kan jag icke, men ej mera se honom, det kan jag, äfven
om jag skulle dö dervid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
