Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hon var bestämdt af bättre folk. Hon hade en skön röst,
sjöng med verklig method.»
«Hon såg ut att hafva varit vacker, det var synd om
menniskan — frågade någon hvar hon bodde?»
«Ja, jag, men jag fick intet svar — hon ville ej säga det,
utan svarade: Herre, den fattige har ej något hem, utan endast
ett nattqvarter.»
«Det var min själ en gåtlik menniska — det vore
förban-nadt roligt att få reda på hennes öden, man skall se att de äro
helt romaneska och kuriösa, ha ha ha, förbanna tror jag icke att
du v. M. har blifvit så med; — hör på, hvart taga vi vägen?
Jag tror min själ att den goda mannen kör oss för /änders.»
«Ah nej,’ tig du, han känner nog vägen.»
«Se så, nu känner jag igen mig, det är Ostergade — ser
du, der bor juden som jag köpte den här urkedjan af — inte
guld kanske? ha ha ha! — jag vill tro att en underlöjtnant bär
med heder en sådan här fin pariserkedja — se så, höger sväng;
— apropos, det der majestätet midt på kongens nytorv sitter i
mörkret, stackars karl, med sina fyra dygder vid sina fötter —
han sitter så högt, det ser ut som meningen vore att han satt
sig öfver dygderna.»
Yagnen stadnade, pratet afbröts, litet hvar gick till sitt, åt
spridda håll, men ingen kunde den qvällen glömma den arma
harpspelerskan vid Köpenhamns Tivoli.
Ute på Christianshavn i en af de små kojorna, som ligga
halft begrafna i «voldens» grönska, skulle de funnit lösningen på
gåtan. Det var ett uselt rum, men dock nätt och snyggt,
nästan utan möbler, men med några blommor i fönstret och på
bordet en svensk psalmbok, i hvilken der låg liksom ett litet
bref till bokmärke. Om vi öppna detta, finna vi ej annat än
några smulor af ett vissnadt blad; det var, om man satte dem
tillsammans, mera än tre väpplingsblad — men mindre än fyra.
Det var Anna, som bodde der, fattig och glömd, och som,
för att kunna lefva, gripit till den sista tillflykten att uppehålla
lifvet; hon hade blifvit en harpspelerska, som om qvällarne på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
