Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de publika platserna sjöng for att lefva, i st&llet for att hennes
i lyckligare likar lefva for att sjunga.
| Hennes historia var ganska enkel. Sedan hon lemnat pa- »
tronessans hus, försökte hon att få tjenst, men hon var ej an-
vändbar till något, hon hade ej fått lära något som kunde gagna
henne. Hon förstod ej numera och ansåg också som en olycka
* att återgå till sitt fordna stånd. Fattig kunde hon vara, men
! ej fattig på det sättet, som fordom var hennes lycka och glädje,
i Hon hade en annan åskådning af allting och ville således hellre
| vara i nöd och nyttja kattunsklädning än att lefva på litet i en
! af hemväfdt ylletyg.
Slutligen hade hon (ty känd ville hon ej blifva) begifvit sig
f öfver sundet, fått tjenst än här och än der, men ej förmått fylla
någon. Hon måste således gripa till det musikaliska handtverket,
och det utgör ännu hennes enda räddning från hungersdöden, men
hemmet ville hon ej tänka på; och då hon hör någon tala sitt
modersmål eller bland mängden ser en svensk uniform, sticker
det ett dolkstygn i hjertat och hon tänker: «Hvarföre skulle man
i tankarne tillintetgöra min stackars fyrväppling?»
Återvända vi till den lilla residensstaden och g& ut på
landsvägen, se vi på venstra sidan en instängd plats, beväxt med träd
och prydd med grafvårdar i alla former och af alla ämnen; vi
få se namn som gå till minnets tempel, ty det har funnits äfven
sådane der, tecknade med till hälften bortregnade bokstäfver på
ett träkors, som snart ligger brutet och förmultnadt, och namn,
som ingen känner, eller som gjort bäst i att sjunka i glömska,
öfverlemnade åt efterverlden i en förgylld inskrift på den polerade
graniten. Der står äfven ett snart ramlande kors med inskriften:
Har förvaras stoftet
af
Högädla fru Brnkspatronessan
Benedicta Klarm, född Mnggendorf.
Tacksamma barn reste v&rden.
Men hvilka äro då dessa barn? frågar man säkert9 och
lyckligtvis kan jag upplysa, att «dessa barn», som på patronessans
i C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. YI. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
