Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de kalla stenarne tala lika litet om hvad menniskorna tänkt
och gjort, som om då de sjelfva i skapelsens morgon sprängdes
från bergens sidor och förde af mäktiga hafsströmmar gjorde sin långa
resa öfver länder och väldigheter, som då ej funnos till ofvan jord.
På den höga trappan, öfver hvilken en vidlyftig baldakin af
sten hvälfde sig, buren af karyatider, som tycktes förvrida
anlets-dragen af smärta och möda, stodo en sådan vinterdag, i början
af detta århundrade, tvenne personer klädde i lätta vinterdrägter.
Den ena var en ung flicka, kanske omkring femton år
gammal, hvars sköna, friska, af den kalla sjöluften blomstrande
ansigte omgafs af en fin snöhvit kant af svandun, som prydde den
Hlla vintermössan. Hon var klädd i en nätt pelsfodrad rock med
bälte omkring det smärta lifvet.
Den andre var en yngling af omkring aderton års ålder.
Också hans färg var frisk och hans utseende förrådde helsa och
lefnadslust, der han, klädd i en polsk vintermössa och en tätt
åtsittande lifpels, småleende trädde utför de branta trappstegen
och bjöd flickan handen för att hjelpa henne ner; ty trapporna
voro hala och dessutom genom nötning sluttande.
«Men», yttrade ynglingen och betraktade den unga flickan,
«låt mig se på dig . . . Vet du, Sigrid, den der mössan klär
dig mycket väl; svandunet ser så mjukt och varmt ut; med ett
ord, den der drägten klär dig förträffligt. Vore du ej . . .»
«Kära Georg, prata nu inte, utan låt oss gål Först så skulle
vi stå en qvart på trappan, så att jag skulle riktigt få lära mig
hvad du vet om den der gamla borgen i skogen . . .»
ffOch jag vet ingenting», inföll ynglingen skrattande.
«Ungefår någonting ditåt», smålog flickan. «Se så, nu står
jag ändtligen på fast mark och har kommit ur det der dufslaget
deruppe, som du tyckte passa så förträffligt till katheder. Det
var en verkligen högst romantisk historia om den der gamla
borgen; låt mig se: en borgfröken, en riddare, en gammal munk,
ett kloster, dok, klockringning och begraffning, — hertig Magnus
och hertig Erik. — Var det inte så, Georg P»
«Du är elak i dag, Sigrid, du plägar alltid eljest vara så
godlynt af dig», yttrade ynglingen midt emellan allvar ooh skämt.
«Ack ja, käre Georg, jag är likadan nu; men ser du, att
hålla föreläsningar for en flicka i tjugu graders köld — ja verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
