Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköna ögon hafva lyst af kärlek, hon har upplyftat armarne,
liksom bjudit mig famnen, — jag har hållit på att störta dit; men
— det är fasligt, Georg! — alltid» alltid är det liksom
någonting stode-hindrande emellan, en kall fläkt ilar genom mitt hjerta
och värman derinne flyr — jäg sitter stilla och tant återtar sin
bok eller sitt arbete.»
«Det är lätt förklara dt», sade Georg med tett uttryck af
säkerhet. «Du hatar beroendet, du vill vara en fri menniska, deraf
kommer din köld; det är isvinden, som kyler själen.»
«Nej, nej . . . jag har sjelf försökt att finna det, men jag
kan icke. Att min far dog då jag ännu var liten, att min mor
satt i fattigdom och slutligen dog ifråu mig, och att tant tog mig
hit för ett år sedan — i allt det der kan det ej ligga; icke heller
i mitt beroende; när var väl jag i annatP Och när blir det väl
annorlanda?»
«När du», yttrade Georg med ett skälhiskt smålöje, «när du
får dig en herre och man.»
«Du skall ej gäckas, Georg», sade Sigrid allvarsamt, «men om
så blefve, då, då först skulle jag bli beroende, då vore jag ej
mera min egen; då hade jag ingen annan vilja än hans.»
«Jo jo, du blir nog en liten bra hustru», inföll Georg, «det
tror jag visst; men ser du, går du så här och funderar, så blir
du så rasande romantisk och känslig, ungefär som mamsell Pjorry,
den beskedliga menniskan; men också är det helt annat med dig
än med henne; du är ung, det är nummer ett, ser rätt bra ut —
nå nå, jag är ju din frände och bedömer den der saken alldeles
som en kännare en gammal tafla — du är inte dum heller, och
inte sjuklig heller — nå, då kan jag inte begripa hvarifrån de
der känslorna komma. Gå du och stryk på väggarne, så får du
ju reda på, att det är platta väfven, och då du inte är rädd för en
matta som är färgad midtigenom, behöfver du väl ej få känslor
för en väf som blott har färg på ena sidan.»
«Jag anar ej godt af denna Selina», yttrade Sigrid, liksom
hon ej hört ett ord af hela Georgs långa föreläsning.
«Se der ha vi åter en aning», smålog Georg; «dét är ändå
bra besynnerligt med er fruntimmer, om J ären unga och i
knoppningen eller gamla och på väg att gå hädan, så är det detsamma.
Aningar?— Kära, lilla, goda Sigrid, var då klok och gå ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
