Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mamsell du Pjorry var ett äldre fruntimmer af ett mildt,
melankoliskt, n&got sjukligt utseende; hon rar en af dessa ofta
så älskvärda och ändå för ungdomliga sinnen så hjertans tråkiga
personer, som finnas i denna verlden, som lefva och dö och
glömmas, liksom alla andra, och som gjort mycket godt, utan att nå- ~
gonsin sjelfva känna någon fröjd eller tillskynda någon.
«Den unga flickan har godt hufvud», yttrade mamsell du
Pjorry; «hennes svar förråda både känslor och tankar.»
«Jaså», sade Georg, döljande sin lust att skratta under ett
högtidligt yttre, .»jaså, den unga flickan har känslor — hm hm —
det gläder mig och» (han höll på att fastna) »troligen också
Sigrid, ty hon har äfven känslor.»
<Ja, det är också det nödvändigaste för en qvinna», yttrade
mamsell du Pjorry, «det är qvinnans lott att känna djupt och lida
mycket, och ändå ej krossas.»
«Ja, det är just min tanka, hm.»
Det var ej så alldeles utan att Georg något litet i sitt sinne
roade sig åt mamsell du Pjorry, som, oaktadt sin beskedlighet,
eller kanske just till följd deraf, var «den gamla fröken med Egiden»,
som alltför ofta hållit <*ett kort och lämpligt tal öfver pojkar nu
för tiden, utan aga och moral», för att ej förefalla Georg mera
rolig än ledsam.
Georg hade, som vi veta, ett raskt pojklyhne, godt, öppet,
modigt, utan komplimenter, med god moral och varm religiositet,
men som omöjligt kunde tåla att slå något i form. «Om», sade *
han ibland till sin far, «mamsell du Pjorry fått ställa till
skapelsen, hade hon slagit hvarje menniska i samma moralform,
alldeles som man gör med tegelstenar; det hade blifvit, ett hyggligt
sallskap af fyrkantiga och platta dygdemönster.» Dessa åsigter,
som oaktadt alla föreställningar utvecklade sig, till en en del i
följd af hans fria uppfostran, gjorde att mamsell Pjorry å sin sida
ej egentligen kunde med honom och beständigt, fastän hon ej haft
något skäl, misstänkte honom för en lös moral. En gosse som,
då han var mindre, klättrade i träden och ref sönder underkläderna
eller gräfde hålor i blomsterrabatterna, och som sedan utvecklat
sig till en yngling, som lagade låsar, slog gräs och låg på taket
för att laga tegelpannor, kunde efter hennes begrepp omöjligen
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. VII. - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
