Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha en fast ooh ädel karakter, lika litet som hon knnde få i sitt
hufvud att en menniska kunde vara lycklig utan choklad om
morgonen och thé på qvällen.
Hon gjorde sig ocksft derföre alltid löjlig i Georgs pgon, då
hon aldrig underlät att beklaga den »stackars arbetaren», det
«stackars folket», de «arma bondqvinnorna» och den
«beklagans-värde torparen». Georg hade sett dem i deras hemlif och hade
ganska riktigt insett, att de voro fullt ut så lyokliga som mamsell
Pjorry och, hade till och med hört dem å sin sida säga: «stackars
gamla mamsell, som sitter så beständigt inne»; och Georg hade
någongång låtit henne forstå att litet hvar var lycklig efter «sin
modell», for att nyttja hans eget uttryck. Detta var dock långt
ifrån ej hennes tanka och endast stärkte henne i den öfvertygelsen,
att Georg såg allting lättsinnigt och ej med den djupa eftertanke,
som fordrades för att begripa ^lifvets gåta».
Georg lemnade de begge fruntimmerna åt sig sjelfva och
skyndade ner till mamsell Regina, som han snart hade inne på
kapitlet om väfvar, ooh slutligen förtrodde han henne att Sigrid
ville lära sig väfva. Det var klart att mamsell Regina geri^a
mottog ett s&dant uppdrag, helst hon måste öfverlemna
väfkam-maren åt pigorna, som väl behöfde mera eftersyn än förut.
«Tack, lilla goda Regina», sade ynglingen glad och begaf
sig in till sin far, för att på riktig diplomatisk väg genomdrifva
Sigrids emancipation från mamsell Pjorry och gamla farmor.
Emed-lertid fruktade han mycket, att farmor ej stod att beveka, och
visste förut, att hans far vid det minsta motstånd vek tillbaka
för sin mors vilja, och att han således, på det hela taget, ej hade
just så mycket stöd att påräkna, helst baronen en gång för alla
ej blandade sig i andra våningens affärer och det dessutom varit
gamla friherrinnan som upptagit Sigrid. Georg hade likväl föresatt
sig att försöka och talade med sin far i ämnet. Han fann då
att äfven han tyckte att Sigrid borde få lära annat än att sticka
och sy och läsa franska romaner från förflutna seklet, och löfvade
sitt bistånd.
«Emedlertid, Georg», sade han, «är den strängen Öm för
farmor; händelser, som ej höra hit, göra att Sigrid, fastän farmors
fosterdotter, likväl för henne är en smärtsam påminnelse.
Lik-godt hur det har varit, men min stackars mors känslor kunna qj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
