Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nu har dn ju ett hem, och • menniskor som älska dig*,
yttrade Sigrid och tryckte hennes hand.
«Och det säger den blåögda förgät-mig-ej», smålog Selina;
«nej, jag kan aldrig få ett hem bland eder, kau aldrig bli älskad
så, som jag ville älska, och derföre går jag ensam midt i
men-niskohvimlet och känner i hvarje ögonblick att jag är en
främling, att jag ej hör hit, att jag måste bort, långt bort och irra
kring, utan rast och ro, ty Öfverallt, der jag stadnar, bränner jag
lik en gnista, nyss ’kastad ur vulkanens krater — den måste foras
af vinden för att ej plockna sjelf eller förbränna de fredliga
kojorna, dit bon faller.»
«Du gör en mörk målning, Selina . . . men var glad som
förr, fall ej i dessa tankar», bad Sigrid och fastade sina blåa ärliga
ögon på sin vän.
Denna började skratta. *Till allt detta är den dumma dufvan
eller rättare höken skuld. Men allt skall gå i blod så snart jag
vidrör det — jag har ej lycka med mig. Goda Sigrid, om jag
vore som du, så mild och så kärleksfull, så skulle det vara rätt
bra för mig åtminstone; men det är en önskan alldeles som om
det brännande pimentträdet, som växer i glödande sand, skulle
önska sig vara en förgät mig-ej utmed en liten bäck i dalen. Det
är omöjligt, goda Sigrid, och dessutom — jag vill inga
omöjligheter. Men se, der är Georg, som går ut på jagt, vi skola
rekommendera höken till hans synnerliga uppmärksamhet.»
De begge flickorna mötte Georg, som, med bössan på axeln,
skulle gå ut i skogen.
«Vi råka således», yttrade Selina, «alldeles som vore vi
förtrollade prinsessor, en försvarare, en tapper riddare, som gerna
vandrar genom hundramila skog för att nedlägga föremålet för
vår hämnd.»
«H vartill detta långa företal, Selina? God morgon, Sigrid 1
Du är så blek i dag.» ’
Sigrid ämnade svara, men Selina skyndade att afbryta henne.
«Jo, ser ni, tappre herr riddare, det är en trollkarl, som förvandlat
sig i en hök och som nyss jagat och fångat en dufva inför våra
ögon. Jag hoppas att denna farliga gäst, som bor der borta i
ruinerna, dödas och lägges för våra, — nej, icke mina, utan
Sigrids fötter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
