Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Gerna, jag skall söka att få reda p& krabaten», yttrade
Georg; «men, flickor . . . jag menar egentligen Sigrid, du ser så
tankfull ut, lilla Sigrid, det får du icke göra; att tänka är bra,
men vara tankfull* det är tråkigt.»
«Du kan, väl föreställa dig den elaka fogeln.»
«Ja, deri har du rätt . . . jag skall skjuta honom; är du
nöjd då ? Och sedan skall du få slå fast honom öfver stalldörren;
der behöfs verkligen en’ ny fogel, ty den gamla är förbi.»
«Det kan ju», inföll Selina och bet sig 1 läppen, för att ej
skratta, «det kan ju vara sjelfva den tappre vikingen, eller hvad
det varit för en hedersman, baron Georg talar om, som förskapat
sig — så underligt har man hört förr — och då när skottet
smäller, står der i stället en stålklädd riddare, med slutet visir,
framför den raske jägaren och säger: låt mig behålla min brud,
som trollkarlen Merlin förskapat i en dufva. Ack, om sådant vore
möjligt; det är ändå bra tråkigt att veta, att allting är så
naturligt och så förklarligt . . . Fordom, ej så länge sedan, trodde
jag på mycket.»
«Men kunde det vara roligt?» frågade Sigrid.
«Ja visst; allt var lefvande, der bodde underliga varelser i
hvarje klippa, hvarje träd, hvarje bäck; Öfverallt, i dimman, som
ligger öfver sjön, och i den darrande ångan, som solen lockar ur
jorden, fanns lif, tänkande lif — det var, om herrskapet betraktar
saken rätt, något skönare än att stenen kan duga att lägga i en
mur, trädet kan brännas på spiseln, eller att man kan drifva en
grynqvarn i bäcken.»
Georg skrattade, men Sigrid icke.
. «Men om man tror att en lefvande ande genomtränger allt,
är det ej likaså skönt?»
«Kära Sigrid, det är samma skilnad som mellan en rik
guldåder i berget och en väl och smakfullt arbetad guldkedja. Det
förra är mycket rikare, men du kan ej neka att det sednare är
roligare att leka med, och imaginationen vill leka, den är ett barn,
det kalla förståndet en man, kärleken’en flicka och tron en moder,
som vårdar alla sina barn lika. Men om vi prata så här, så
flyger höken sin väg. God morgon och farväl!» ropade Selina.
«Spring fatt mig, Sigrid!» Och med dessa ord flög hon som en
hind öfver ängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
