Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till öfra våningen, som den skattdragande allmogen till byråkratien,
nämligen så till vida, att det var köksregentiunan som födde dem
allihop.
«God morgon, lilla söta » mamsell Regina», sade Selina, då
hon i förbifarten genom den Öppna köksdörren fick syn på den
goda menniskan, som höll på att ordna middagskoket.
«Mjuka tjenarinna — akta sig, mamsell, hon kan svärta sig
på grytan.»
«Ack, hvad här alltid är nätt och vackert; den som en gång
knnde få ett sådant kök som detta, allt så propert och fint»,
sade Selina.
»Mjuka tjenarinna*, mumlade Regina, «det är ingenting att
tala om, behöfs bara en smula ordentlighet.»
«Och nu har jag sett på den nya drällen, och sådant vackefl
mönster, det måtte vara svårt.»
»Bara åtta skaft», blef Reginas svar, «det är ingen konst;
en sådan väf kan hvar piga sätta opp.»
Mamsellen var således omöjlig för Selina att beveka, och
detta kom sig dels af de orsaker vi redan veta, och dels deraf att
Regina visste, att den mörklagda flickan ej egentligen förstod sig
på hvarken köks- eller väfkonsten; hennes beröm verkade således
lika på mamsell Regina som om en slätstrykande målare ansåge
sig smickra en artist med sitt beröm. Sigrid deremot hade nu d
tre år studerat alla dessa vetenskaper och hade afgifvit
förvånande lärdomsprof både i det ena och det andra, och var således
en domare, hvars beröm kunde betyda något.
Mamsell Pjorry mötte dem deroppe. Der var förhållandet
alldeles omvändt, ty hon försökte å sin sida’ att alltid nedsätta
Sigrid i och för hennes underlägsenhet i hvad mamsell Pjorry
kallade bildning. Dels af kärlek för sitt språk, dels för att kunna
skryta med sin lilla «vildinna», som hon kallade Selina, nyttjade
hon aldrig annat än franska språket, när hon talade med sin elev.
Den stackars Sigrid, som beklagligen ej hade mycken lust för
språk och dessutom fått en synnerlig afsmak för allt hvad
demoiselle Pjorry kunde och lärde, var ej särdeles ferm i att uttrycka
sig på det språket, hvaremot Selina talade det med en
accentu-ering och natur, som ej gaf något att Önska. Demoiselle Pjorry
kunde ej utan det djupaste förakt tänka på mamsell Reginas hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
