Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållsstök, som bon ansåg ioke värdigt qvinnan och den plats hon
borde intaga i samhället; och det är verkligen någoi svårt att
utfundera hvem hon egentligen antog passande att laga mat: icke
den bildade qvinnan eller qvinnan i sin fullkomlighet, utan
troligen det »stackars arma folket.» Denda demoiselle Pjorrys åsigt
gjorde att hon å - sin sida alltid med ett slags nedlåtande
behandlade mamsellen i köket, och detta sårade denna, helst hpn
for sin dél ej visste något eländigare än att «peta och sy» eller
»gräfva i en bok» dagen i ända.
«Vi hafva varit ute i den sköna morgonen», yttrade Selina.
»Ack, hvad utsigten öfver sjön är förtjusande 1 De der holmarne
derute med sina hängbjörkar och den lilla ladan förefalla mig
som Isola bella med sina féslott.»
Mamsell Pjorry smålog och sade: »naturen är en oupphörlig
källa till njutning för en menniska med känsla.»
«Ja, det är ganska vackert väder i dag», yttrade Sigrid, för
att säga något.
»Det är en sanning, som ej kan disputeras», blef
mamsellens svar.
«Vi hafva sett en ryslig scen, bästa Pjorry», inföll Selina;
»föreställ er, der kom en dufva, med sina skarpa vingar
genomskar hon luften . . .»
«Ack, du målar så att jag ser henne, min vän», afbröt mamsellen.
»Men plötsligen sväfvade en roffogel opp ur ruinen, hans
ögon lyste af eld, och han kastade sig opp i luften på sina
svarta vingar.»
«De voro grågula kära du», inföll Sigrid.
«Nej; svarta.»
«Nej, kära du, hökarne hafva gulbruna fläckiga vingar, hvita
inunder till och med», upplyste Sigrid, hvars praktiska blick aldrig
förnekade sig.
»Nå vidare, svarta vingar?» frågade demoiselle Pjorry. «Lilla
Sigrid kan, i parenthes sagdt, kanske ha rätt, men det är
detsamma hurudana vingar han hade.»
»Jo, bästa goda Pjorry, föreställ er vår fasa. Den grymma
fogeln grep den arma dufvan, och ...» (Hon höll handen för
ögonen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
