- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
55

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•Tala, Selina», bad Sigrid, «tala, har du ej en van, tror du
då icke på, att jag är din vän, är du då aå ensam? Selina!

Tala, älskade Selina \»

«Akta dig, flicka», sade hon halfhögt, «du sveder vingarne,

da stackars fjäril, om du kommer mig nära, akta dig.»

Sigrid reste sig på knä och’ betraktade sin van. «Du är

sjuk, Selina», sade hon bekymrad.

Selina skakade på det vackra hufvudet. «Sjuk? Nej, goda

Sigrid. Kom, min van, du vet ej huru mycket jag äIskar dig»,

sade hon och sträckte ut armarne; «men, goda Sigrid», tilläde

hon, «jag får ej älska dig ... ej älska någon.»

Sigrid ville tala.

«Nej, nej, tala icke, 8igrid . . . men, du vet ej och får

aldrig veta hvad som trycker mig, hvad som sitter här inne

midt igenom hjertat som en förgiftad dolk, ’ ur hvars spets giftet

droppa efter droppa faller in i själen och förvandlar hela min

varelse i en eld —- nej; men jag ber dig: håll icke af mig . . .

jag förtjenar det icke, fördrif mig ur huset, långt bort; låt mig

åter irra omkring utan hjelp och i mina fordna trasor, då blir
allt godt igen.»

ffBästa Selina!»

«Ja, jag. har ju sagt, att du ej forstår mig, att jag evigt
skall bli dig en gåta. Kan väl du förstå mig bättre än den
blyga violen i dalen kan förstå den torra ljungblomman, som
växer på dét nakna berget? Förstår väl en bäck, som sorlar
genom gräset, att det finnes floder af sjudande lava, som
genomskära länder och förbränna alk i sin väg? Nej, du förstår mig

icke, Sigrid; men, Ber du, det finnes något af en engel hos dig,

jag kan ej bedraga dig, jag kan ej hyckla som inför allo andra.»

«Du anklagar dig sjelf», yttrade Sigrid.

«Nej,’ visst icke, Sigrid. Derföre att jag ej hör till eder
och J endast af barmhertighet, af medömkan gifoen mig kärlek,
aå är jag ej* sämre, ej af en lägre natur, jag blott t ryckes af
denna kärlek; ty, Sigrid, lika trifves blott med lika.»

Under detta samtal hade de begge flickorna lugnat sig, och
vid en paus berättade Sigrid att demoiselle Pjorry börjqt bli
orolig för Selina, och att Sigrid derföre gått ut för att bedja henne
skynda sig hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free