Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på källan, der månen speglade sig bredvid hennes egen bild.
Det var en egen ton, som skapades och försvann för ögonblicket,
liksom den lilla visan hon sjöng:
Hvi darrar m&nen här på kallans vatten,
dl allt är stilla kring dess blomsterrund,
och rosen slumrar uti sommarnatten,
och aspen tystnat i sin täta lundr
S&g da väl spegla mellan pelarakogeu,
som grusad fallit genom tid och brand,
Alhambras källa? Såg du der en trogen,
en kunglig skepnad sitta p& dess strand?
Sig du hans blickar, som din fasa väckte,
likt tigerns brinna, när pä rof han far?
En ed du hörde: Slägte efter alägte
skall hämnden drabba, derför blir jag qvar.
Vet! han var konung, fastän klädd i trasor
och utafi krona, utan svärd ookså.
Men hvart han gick, han spridde dödens fasor,
och än hans barn på jagt bland folken gå.
Ser du ur källan tvenne ögon blicka,
som likna hans — ack! darra icke så —
det är en arm, blott en förskjuten flicka,
som ingen torfva har att do uppå;
Som intet har att älska eller hoppas,
blott några minnen utan lif och namn;
för hvilken inga inga rosor knoppas;
åt hvilken ingen sträcker ut sin famn.
1 de mörka ögonen darrade tårar och hon räckte ut
armarne, liksom hon velat omfamna sin egen bild; men der fanns
dock en annan, som gråtande kastade sig i hennes famn; det
var Sigrid.
cSjung ej så, Selina», sade hon snyftande, «d« har ju ymig,
Selina, är det icke aå?» tilläde hon ooh blickade henne i ögonen,
som allvarliga ooh sorgsna tycktes drömmande betrakta den
Ijua-lockiga flickan, som kringfiätade henne med sina armar*
Selina teg, men andades häftigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
