Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjenst som öfvervägde alla andra, och gumman brukade gå och
titta sig omkring, om hon ej skulle få se sin beskedlige sekter,
innan hon grep verket an for att handla. Han kom också
verkligen ofta, ty han bodde nära stället och gick ner då han fick
se Karins röda schål glänsa bland hopen. Äfven hade han
visat gumman på en «så innerligt hederlig köpman», som aldrig
tog mer än hälften mot de andra «flåbusarne» och ofta gaf Karin
på köpet stora sockerbitar, som räckte till i många dagar. Med
ett ord, sekter Adelsson var Karins favorit och likaledes
kamrerens, och Hedvig kunde^ ej annat än tycka om en ung man, som
hade samma bemödande som hon, att glädja hennes «gubbe far»,
och som tillika hade genom sin beskedlighet mot Karin gjort
huset många tjenster, som i deras läge hade större värde, än
man kunde förmoda.
Sekter Adelsson var också den ende, som förskaffade den
unga flickan något nöje och öfvertalade kamreren att uppoffra
någrh timmar på en promenad i båt eller ut till den då förtiden
alldeles vilda Kongl. Djurgården, eller till och med på ett
spektakel på Bollhuset.
På 1750-talet voro nöjena i Stockholm hvarken så många
eller så ombytliga som nu; man lefde då der, som i andra stä~
der, mest inom sin familj, och visste ej stort af dessa publika
nöjen, der njutningen utdelas åt tusentals personer på en gång.
Den tiden fick hvar och en för sig, manu propria, teckna sina
nöjen, då deremot nu nöjet går med snällpress, något suddigt
ibland; men det går likväl.
För Hedvig, som saknade ett verkligt hem (ty utan en mor
har en flicka icke något dylikt), som bodde i den minst bebyggda
delen af staden, och dessutom hade så svåra stigar att passera
åt alla håll, att hon ej gerna beträdde dem ensam, och som ej
kunde vara ute till dess det blef mörkt, emedan gatorna i vår
goda hufvudstad ej ännu kommit till hvad man vanligen fruktar
så mycket, eller den «halfupplysning», som beklagligen nu råder
der, var således sekterns artighet långt mera värd, än om i våra
dagar en ung man skulle uppoffra hela sin tid för att förskaffa
sin älskade nöjen. Om man betraktar saken kritiskt, finner man,
att allting, till och med konsten att göra sig behaglig for en
flicka, är* mycket «arbetsammare» nu än förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
