Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottningeu skulle gerna skrattat, om det passat sig, men
hon gjorde en vink åt en af sina kavaljerer och gaf en
bänvis-uing med ögonen på den sköna flickan.
«Vi få vidare talas vid i morgon, vackra barn», yttrade
drottuingen vänligt, och den unga flickan fick afsked. Hon hade
likväl ej gått långt, förrän den vinkade kavaljeren, åtföljd af
so-aen i huset, auditör von’ Dernath, som, fastän obekant med
Katarina, presenterade honom, kom o<?h efter ett litet samtal om
vaxljus och musik bjöd opp henne. Ack! hon blef så glad, det
goda barnet, och anade icke att hennes kavaljer dansade på
nådig befallning. Men likgodt, hon dansade med last och glädje
och med en gratie, en, lätthet och ett behag, som snart gjorde
att kavaljeren var glad att han fått befallningen. Drottningen
betraktade sin lilla favorit med ofrån vända blickar och hviskade
titt Adolf Fredrik:
«Den na flickrt är dotter till en af landtadle», en fattig löjt-
nant; hon skall bli en af våra.»
Påföljande morgon stodo de många vagnarne i ordning; de
höga främmande skulle fortsätta sin resa, och drottningen hade
redan talat med friherrinnan au gående den unga fröken Liitaow.
De kunglige reste nnder kanonsahit från några i parken
planterade nick or, som betjenterne smorde med såpa i mynningarne,
så att deras smällar blefvo skarpa, korta och högst obehagliga
för hörselorganerna. Det är med sådana små niokor alldeles som
med visst folk som vilja vara snillen: de likna lika litet dessa
som nickorna likna bombkanoner, huru’ de än smörja in sig med
fraser från tusen håll. Hvad de tak eller skrifva blir blott én
kort puff, som är. obehaglig, men genast dör bort oaktadt sin
skärpa, då det väldiga «dödens synrör» låter jorden milvidt
omkring darra för sina åskor.
Efter de kungliges afresa inträdde genast denna sorts
dåsighet, som följer på en öfverspänning, detta tråkighetslif, som
genast efter en fest griper litet hvar. Friherrinnan, en liten slug
och mtrigant qvinna, — en af dessa, som, utrustade med
slughet och förslagenhet, ega hvad man kallar takt utan att ega
förmågan att visa mere än små medel och små syftemål, — satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
