Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensam i lilla salongen med hufvudet lutadt i handen, dels af
trötthet, dels för att fundera.
«Och drottningen», började hon vid sig sjelf» abeslöt att
upptaga den lilla löjtnants-dottren, tjensteqvinnans dotter . . .
ha ha’ha! Det är verkligen kungligt. Hon tror sig på detta
sätt vinna landtadlen — den fattigare, den som ej tål grefvar
och baroner, adlens republikaner, det rivaliserande partiet . . .
lycka till, min drottning! Hon förbiser oss, håller till godo med
våra fester, med våra herdespel, vårt smicker; men tror ej derpå,
bildar sig ett parti, och denna flicka skall bli en brygga för
hennes intriger.»
Friherrinnan hatade drottningen djupt, liksom alltid
intrigören hatar snillet, det är underlägsenhetens hat, som alltid söker
att stinga den starkare i hälen.
ffMarianne bevärdigade hon knappt med ett ord», forfor hon;
«men hon skall minnas Marianne länge sedan hon glömt den lilla
favoriten, som jag hade den obegripliga oförsigtigheten att taga hit.»
I detta ögonblick afbröts hon af baronen, som inträdde. Det
var en reslig, man skulle kunna säga herrlig gestalt med stolt
hållning och ett utseende lugnt och bestämdt i hvarje drag. Det var
en menniska sådan man föreställer sig en af dessa gamla magnater,
som fordom rådde öfver Sveriges konungar och folk. Den stolte
mannen kastade sig i en sammetsklädd länstol och betraktade sin
hustru med en på en gång missnöjd och något förlägen mine.
«De kunglige hafva då rest», yttrade han. «Hvad tycker
du om drottningen?»
«Drottningen?»
«Ja, vår allernådigstav drottning?»
«Du vet förut mina tankar om henne och hennes planer»,
yttrade friherrinnan; «hon är en hersklysten, intrigant varelse,
som ...» - *
jag vet det; men, min fän, det oaktadt öfverholjde du
henne med smicker och försäkrade henne . . .»
«Om min innerliga vördnad och tillgifvenhet, trohet i döden,
och så vidare», inföll friherrinnan och tilläde med en
axelryckning: amen det brukas ju, det är ju den underdåniga stilen!»
«Du vet mina grundsatser», återtog’ baronen allvarligt. «Jag
bär vördnad för konungen och konungadömet, men smickrar aldrigj»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>