Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningom inledde Marianne frågan om att de voro oupplösligt
fästade vid hvarandra.
"Är det ej så, goda Katarina? Skall du ej sakna mig, då
da kommer ditopp och fåfängt ser efter en enda vän bland dem
alla, ty vid ett hof finnas inga vänner?»
«Jo visst, Marianne, det blir tomt, oändligen tomt deroppe.»
«Du är ej heller bevandrad i de högre kretsarne och vet ej
partierna8 ställning.»
«Nej, Gudskelof!» yttrade Katarina och skakade på hufvudet.
«Tror du att du utan en vän kan gå oskadd öfver afgrunden?»
«Med Guds hjelp, Marianne.»
«Men du måste ha en vän vid din sida. Förtalet smyger,
du är skön, der komma giftiga ormar omkring dig och spruta sitt
etter öfver ditt namn, befläcka din ära, undergräfva din lycka;
ingen säger dig det, du har blott de som afundas dig, ingen som
älskar dig, som säger dig allt.»
«Nej, nej», suckade Katarina och såg ned.
»Derföre, Katarina, ville jag följa dig. Jag är ful, — ingen
afundas mig, ingen gör sig besvär att svärta mig; jag är
deBS-utom af en vidt utbredd och mäktig slägt — man vågar ej för
min fars skull, för mina slägtingars skull, angripa mig, och
dessutom är jag, utan att skryta, temligen slipad och känner vägarne;
jag måste vara med dig — du skulle se att jag skulle göra dig
väntjenster och hjelpa dig att troget tjena vår ädla, älskade
drottning.»
»Huru kan det ske?»
«Jo bevars, genom din framställning; det är möjligt att
drottningen misstänker min slägt — underligt vore det också icke om
hon misstänkte hela högadeln, fastän vi äro oskyldiga — men hon
tror dina blå ögon och din vänliga förbön. Ack, då vore vi som
hemma och kunde oskadde genomgå eldprofvet.»
På detta sätt öfvertygade småningom den sluga flickan sin
nya vän, att hon var ett omistligt bihang till henne sjelf, och
Katarina föresatte sig att anmäla Marianne hos drottningen som
en varm kungavän och en ren själ, full af förslagenhet, något
som den stackars flickan kände sig rent af sakna. Hon kunde ej
fatta hvad det ville säga att vara falsk, illslug eller huru man
kunde sammanväfva ett nät af intriger — allt detta var idel obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
