Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
gripligheter för henne,* oaktadt hon i alla andra möjliga fall hade
ett klart förstånd och snabbhet i uppfattningen. Det var med
intrigens vetenskap för henne, som det är med mathematiken för
vissa personer, som aldrig kunna lära sig att tvenne sidor äro
större än den tredje, oaktadt de äro utrustade med snille och
lärdom i annat. Hvar och en har sin specialvetenskap, och i
allmänhet äro hvarken stora intrigörer eller stora räknemästare
snillen, utan stå, utom i denna enda riktning, temligen lågt.
Katarina von Liitzow hade otvifvelaktigt bättre hufvud än fröken
Marianne, men just denna förmåga att se i stort, som utmärker ett
godt hufvud, hindrade henne att blott observera det småaktiga,
som utgör intrigens hufvudmoment.
Det lyckades således att nära sluta henne intill Marianne,
med hvilken hon under ett halft år delade undervisning och
friherrinnans moderliga vård, ty friherrinnan uppbjöd allt för att i
den unga favoritens ögon framstå i en vacker dager. Katarina
hade, efter sina år, en ovanlig mängd kunskaper, något som oftast
blir händelsen, då det är fäderna som uppfostra flickor. Männen
förstå ej att gifva barnen något annat än vetande, det är mannens
hufvudriktning och är det väsendtliga i en gosses uppfostran;
erfarenheten skal\ utbilda hans käöslor och gifva honom planen för
sin framtid. Flickan deremot skall hemta känslor i hemmet; en
moders hjerta och erfarenheten skola skänka henne vetande.
Derföre får en flicka, uppfostrad af sin far, någonting pojkaktigt i
sitt väsende, och en gosse, uppfostrad af sin mor, någonting
flickaktigt och beskedligt.
Katarina hade också derföre någonting raskt och, vi bekänna
det gerna, pojkaktigt i sitt sätt att vara; men den nya ställning,
i hvilken hon kommit, den oväntade framtid, som öppnat sig för
hennes fantasi, hade pä en gång nedslagit det friska pojaktiga modet,
och friherrinnan hade derför ej svårt att böja henne efter sitt tycke.
Ändtligen kom befallning att flickan skulle föras till hofs, och
Katarina fick således vara hemma en dag för att taga afsked af
sin far.
Begge, både hon och fadren, hade under ett halft år vänjt
sig vid att lefva skilda, så att afskedet ej blef så svårt som de
föreställt sig, och dessutom visste ju Katarina, att hon hade Mariannes
vänskap och friherrinnans moderliga kärlek att stödja sig vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
