Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Karin, är gumman rasande? Men trösta dig, hon skall få
några daler silfvermynt, så tiger hon!»
«Adolf, du tror då att hennes samvete kan köpas för några
daler silfvermynt f ett sådant ord ville jag ej hört af dig», sade
Hedvig allvarsamt.
»Bah, Hedvig, hvar menniska har sitt pris. Men jag begriper
ej hur jag skall göra. Hör på, Hedvig, tror du att din far tiger,
om man ber honom ? Det kunde hända honom att han i distraktion
någon gång i andras närvaro . . .»
»Och du skulle blygas derför . . ?»
«Blyga8? Nej bevars, men min slägt — det är besynnerligt
att du ej kommer ihåg min slägt. Jag kan förlora tjugu tnsen
/daler på den affären, det har jag ej råd till.»
«Adolf», sade Hedvig, slutligen allvarsam, «gör som da vill,
men då är också jag fri!»
«Nå, vackra barn, jag skall tala vid din far, jag skall tala
vid-honom», upprepade sektern och omfamnade flickan.
«Tack! Adolf, tack, tack! Då kan jag hålla äf dig med godt
samvete.»
Dagen derpå’ hade kamrer Löfling i sitt skräprum en vigtig
undersökning’ af en mörk sten med hvita inskriptioner, de
besynnerligaste krumilurer och stafvar man kunde tänka sig. Kamrern
bläddrade i alla möjliga runalfabeter och fick slutligen reda på
en hel hop vänderunor, som ej utgjorde något menskligt ord
och som lågo i alla möjliga direktioner, kors och tvärs, bakfram
och rätt.
Sektern steg in, något blek och förlägen.
»Välkommen, min goda vän, välkommen! Se här en högst
konstig sten, med hvita runor, funnen i sjön vid Waxholmen af
en fiskare, som, utan att begripa dess värde, hade den som
barlast i sin sump. Jag fick se den, det är trollrunor, galdrer, unge
vän, och utgör ingen mening, fastän ej kan betviflas att Göterna
hade sina hemliga meningar med dylika galdrer — se hur hvita
på en grå sten.»
Hela ålderdomsmärket var en granitskifva med qvartsådror,
och det enda ovanliga var, att dessa ådror voro temligen fina
och stenen slätslipad af hafssqvalpet.
»Ett vackert stycke», yttrade sektern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
