Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Se på bara, en af kungens egna vagnar; der står A F på
vagnsdörren ... en rätt präktig liten koja», yttrade fröken
Liit-zow, i det hon lätt och vig hoppade opp på fotsteget och intog
sin plats. «Ser du, Marianne, om vi nu begge ensamma, utan
vidare sällskap, finge göra hela resan, det skulle öka glädjen.»
«Jag tror mig kunna säga nådig fröken», inföll Malm, «att
denna vagn är ämnad ensamt åt fröken Liitzow och fröken
Dernath.»
Om man noga betraktat Marianne von Dernaths ansigte,
skulle man vid denna underrättelse kunnat märka ett drag af
flygtigt missnöje öfver den ordning, i hvilken hofbetjenten nämnde
namnen. Detta var en händelse, men hon fann deri ett
tillbaka-sättande af en född friherrinna von Dernath för en simpel fröken
von Liitzow. «Man kan», tänkte hon, «finna hvilken af oss som
är favorit.»
Icke desto mindre smålog hon vänligt och steg opp.
«Nej, se der», ropade hon; »Malm, spring bort och bed den
der herrn komma hit, den der med det ungdomliga ansigtet och
slata håret.»
»Hvem är det B»
»Jo, min bror.»
«Din bror, ja du har en bror, men han synes aldrig vid
hofvet», yttrade Katarina.
«Det har sina skäl, goda flicka! . . . Goddag, Ludvig, nu
kan du helsa på din syster; ack, hvad det varit svårt att veta
dig vara här och ej få tala vid dig.»
Dessa ord yttrades af Marianne till unga baron Ludvig von
Dernath, som nu med hatten i hand och sirligt bugande närmade
sig vagnen.
»Detta», fortfor systern, «är min bror, aliditören vid
drottningens lifregemente, baron Ludvig von Dernath, och detta min
vän och min kamråt hos hennes majestät, Katarina von Liitzow.»
Baronen bugade sig djupt och sade några artiga ord öfver
glädjen att få återse fröken von Liitzow, med ett småleende, som
liksom en elektrisk stöt verkade obehagligt på den unga flickan, för
hvars skull det formerades. Den unge mannen var ett af dessa
många exempel af naturens orättvisa mot qvinnan; han hade
nämligen ett fint bildadt ansigte, man skulle nästan kunna kalla det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
