- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
114

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Det är min själ tusen däler, se på dn, tusen daler; hvar får
en sådan stackare tusen daler ifrån, och dem strör han .ut på
golfvet hos baron; det var en riktigt galen menniska.»

aTusen daler — hans? Jo, det skulle man tro; men jag
gissar något.»

«Baron?»

«Baron, ja.»

*För sonen?»

«Åh ja; men se, jag gissar bara, och att gubben inte . . .»

«Det skulle, bevars, gå en sådan slanthärfvels ära för när.»

«Tacka om det varit jag, jag hade, min själ, inte prutat emot.
Menniskan slipper väl emellertid ris, kan jag tro, ty dertill är
hon väl så der alltför halfadlig. Presterna äro ej så noga om
dygden, när det är förnämt.»

«Åh nej. Salig kung Fredrik var gift med två.»

<rOch en biskop vigde honom.»

«Det var ändå en slem biskop.»

«Åh ja, men ingenting gjorde det; vi fingo blott ett paj
gref-var till — ha ha ha, det är ej ondt om sådane.»

I detta ögonblick inträdde unga baronen, densamme som vi
förut sett på slottsgården i samtal med Katarina von Liitzow och
sin syster.

Hans släta, qvinliga ansigte var motsatsen af hvad det var då.
Han var stolt och högdragen i hvarje muskel, och det beständiga
leendet var utbytt mot ett uttryck af spotskt förakt. «Är min
far ensam?» frågade han kallt. s

«Nej, öfverste Sölfverlod är derinne, nådig baron.»

«Anmäl mig!»

Betjenten lydde och kom tillbaka med svaret att baronen fick
företräde.

Unga baron fick just som han trädde öfver tröskeln sitt
vanliga leende åter i sin makt, men stannade och skiftade farg, då
han såg sin fars ögon, som stelt häftade sig på sonen.

«Du är således der, Ludvig?» yttrade fadren.

aJa, min nådige pappa.»

«Min bäste öfverste», sade baronen, vändande sig till
Sölfverlod, «ni eger att som ni tycker bestraffa er auditör. Jag önskar
att det måtte ske strängt.» .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free