Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon fick återse isina friska tallar och de veka hängbj orkar ne,
skogens barn, i stället för de klippta häckarne på Ulriksdal
Drottningen fann sig också gladare när hon var vid Loka,
der hon, om också endast några ögonblick, kunde aflägga det
tunga ceremonielet, som, just då konungamakten i sjelfva verket
var minst, behöfdes mera, för att åtminstone i ett fall kunna
bibehålla ställningen till folket.
En makt, som alla erkänna, kan nedlåta sig; en makt, den
få lyda, behöfver en konstgjord öfverlägsenhet för att ej rent af
falla. Detta och att det kongliga «med Guds nåde» skulle
erkännas blott i den mån konungame aflägsnade sig från folket genom
en barriére af ceremoniel och omgifning, och således blefvo ett
slags högre varelser utan egentligen menskliga hvarken behof eller
önskningar, visste Ludvig XIV ganska väl, då han införde den
stränga etiketten i sitt hof och sjelfplågade sig för att synas ett
slags halfgud i sitt folks ögon. Det är ändå ej så särdeles roligt
på längden att agera Gud, och derföre tog Ludvig XV igen sin
skada emellanåt och var en smula mindre än menniska, för att
vid andra tillfallen kunna orka med att vara en smula mer, och
på detta sätt ströko plus och minus ut hvarandra.
Lovisa Ulrika iakttog också detta stränga ceremoniel, men
det var af tvång, ej af böjelse; och derföre hade hon alltid en
förtrolig krets, der hon var husmoder mera än drottning.
Catharina vvon Liitzow var dock den enda, som ej var mer
eller mindre invecklad i den stolta drottningens många planer —
och derföre var hon glad och lycklig..
En afton gick drottningen, beledsagad endast af fröken
Liit-zow, genom de krokiga gångarne i skogen.
Som en mor talar med sitt barn, kärleksfullt och glädtigt,
talade hon vid sin favorit» den unga flickan, hvars vackra ansigte
lyste af ungdomsfrihet, sorglöshet och glädje.
«Se, ers majestät,, den der mannen, som går der borta, han
som lutar så vid sin käpp», yttrade flickan och pekade på en man,
som långsamt skred framför dem på gångstigen; adet är min
reskamrat. Han är nu på bättringsvägen. Jag besöker honom ibland.
Ack, hvad han är tacksam.»
«Ar du säker på det, mitt barn?» frågade drottningen
småleende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
