Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som har fyra armar, en for hvartdera väderstrecket, och så på en
gång vinkar åt söder och norr och öster och vester och samlar
folket omkring sig. Intill dess är vårt folk spridt.»
«Åh ja, det är nästan ingen af oss, som*inte till slat fir
blekas i solen, liksom Kralo i Mulepas dal», yttrade en lång, mörk
karl; «det förstå våra blåögde vänner, de kärleksfulle Christne, sig
väl på.»
«Tyst, hvad slår klockan? Ett, tu, tre, fyra . . . tolf. Kloc*
kan är tolf; ännu således en timme.»
«Ni gå ej förr än Selim kommer; han är ute och ser efter
om någon snok är ute i natt. Vareti tysta emellertid)», varnade
Ossmanskan.
«Åh9 här i huset bor ingen utom ni; hvem gissar att ni, som
går och tigger dagen i ända och spår oeh zinkar porslin och glas
och läser bort tandvärk, är vår drottning? Men hnra var det
med den andra berättelsen? Tala om den; det kan alltid vara
roligt att höra, huru vårt folk förr var ett helt, ett enda folk.
Emedlertid så tror jag aldrig att vi bott stilla någorstädes.»
»Nej, det kan jag ej begripa», afbröt en annan skrattande,
«huru det är möjligt för en fri menniska att tjudra fast sig vid
en jordtorfva och sitta der hela lifvet igenom.»
«Jo, ser du, en padda sitter förnöjd i sin pol.»
»Åh jå, en padda; man måste också vara en padda för att
göra det.»
«Ja, då vill jag hellre vara en eländig fånge och en flykting
på jorden, än en eländig bonde, som lik en groda sitter på samma
fläck. Nej, ser ni gossar, vårt folk är ett folk af hökar, af glador
och örnar, som lefva af rof och flytta verlden omkring, fria som
dessa. Visst sätter man giller för oss, bygger skottkojor och sätter
saxar, så att tamgässen och de små ankorna se’n skola få vara i
fred; men det gör ingenting. Bättre är att sluta i en ärlig sax,
än slagtas som en gås eller dö som en kalf, som fryser ihjäl i
katten.»
«Deri har Pello rätt», mumlade flera; »bättre att fastna i
saxen, än sotdö som en mullvad i sitt hål.»
«Ja, gossar, och så skola ni veta, att man skall sluta som en
kungsörn . . . Hur gör han? Jo, se han fastnar med benet i
saxen; men det är ejj barnlek att ta honom, in i sista stund slår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
