Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regnet, ner i en fredlig dal, der floden ännu ej var blodförgad
och der ännu ej träden fattat eld af hettan. Han bar en afdånad
flicka på sina armar. Han lade sin börda på gräsmattan vid flo-
dens strand och badade den unga tärnans snöhvita panna.
aSmåningom vaknade hon, slog opp de mörka ögonen och
blickade mild som en engel på ynglingen och hviskade: ’är det
du, Selim?* Och ynglingen, som var en konungason, slöt den
hulda i sina armar.
»’Låtom oss dö tillsammans’, sade flickan, ’der nere i
vattenfallet, på en gång, och på en gång gå tillbaka till våra faders
eviga land/
«Selim kysste den bleka munnen, tog den svaga flickan i sina
armar och bar henne till vattenfallet, der floden föll i ett ofantligt
djup öfver en vägg af granit, som man huggit i berget. Vattnet
kokade i djupet, der var mörkt dernere som i en graf.
«Då ställde sig flickan opp, kraftfull som förr, glad som förr,
tog sin älskade om lifvet och begge nalkades leende kanten.
<r’Mins du’, sade hon, ’hvad vi lofvat: i lif och död!’
«’Ja, i lif och död I* sade konungasonen.
«Och elden från de brinnande templen sken som ett glödande
solsken Öfver nejden, och skränet af dem som mördades derinne,
barnens qvidande och mödrarnas skri hördes klart och tydligt
mellan braket af de fallande murarne och de korta smällarne af
de remnande marmorblocken och flodens sus.
«’Hör du vår brudsång?’ sade flickan.
«’Och ser du’, inföll ynglingen, ’hur brudfacklan brinner öfver
ditt jangfruliga hufvud?’
*’Nu!’ ropade begge och omfamnade hvarandra, för att på en
gång störta i djupet
«Men det var dem ej förunnadt; starka armar fattade i dem
begge och skiljde dem åt Det var någrä fiendtliga knektar.
«*Den flickan är för vacker att drunkna’, sade en, ’jag
behåller henne.’
«’Din? Nej, min!’ ropade en annan, en tredje, en fjerde.
«Alla ville ha den undersköna prinsessan.
«’Hämnd, hämnd! Hämnd i evighet öfver er och edra barn!’
ropade flickan; ’låt mig dö!’
«Ett långt hånskratt i mängden besvarade hennes rop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
