Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*Jft, du, vädret var så vackert.»
«NA, då hade jag längesedan kunnat anmäla frökens tiggare.»
«OssmanP»
«Ja, just han. Han bar sedan gryningen stått nere i trappan
och har bedt att få uppvakta er.»
«Den beskedlige karlen, hvad vill han?»
«Åh, Gud vet, om han ej tagit reda på . . . det var sant»,
tilläde hon nigande, afröken heter ju Katarina Justina?»
«Ja. Hvarför frågar du så?»
*J°>. jag får då gratulera fröken Justina på sin namnsdag
och önska allt godt, en mycket vacker och förnäm fästman, och
mycken nåd hos de kungliga och . « .»
•Tyst, barn», afbröt Katarina. «Jaså, du tror att min
zi^ue-nare också vill gratulera 1 Nå, då tar jag ju mot uppvaktning
af hela mitt hof. Låt honom komma in.»
Efter några ögonblick stod Ossman innanför dörren, nedböjd
till en fullkomligt österländsk bugning, med handen tryckt emot
hjertat. «Ni är, nådig fröken, icke ensam», yttrade han sakta.
«Gå nt, Erika», befallde Katarina, som trodde att ziguenaren
blygdes för att tigga i flickans närvaro. — «Välkommen, käre
Ossman!» yttrade den sköna flickan, småleende vändande sig till sin
skydsling; «hur mår han?»
ftBra, nådig fröken», svarade denne; men Gud välsigne er,
nådig fröken, på er namnsdag och gifve er allt godt!»
«Tack, tack, käre Ossman! Behöfver han någon hjelp?»
«Nej, Gudi lof; men», tilläde han och gick ett steg närmare,
«nådig fröken! . . .» Han stannade midt i meningen.
«Nå, tala ut, Ossman», yttrade Katarina vänligt.
’ »Fröken von Liitzow», började Ossman, <ga, jag är af en
förskjuten stam, ett slägte, som jagas liksom ett villebråd kring hela
jordrti, utan rast och ro, som inte eger en fläck som är vår, intet
som är vårt, knappt vårt eget lif; utan fädernesland, utan vänner,
utan stöd och utan att knnna passa oss in i edra seder ... så,
nådig fröken», tilläde han och slog opp de mörka ögonen och
bsCraktade henne allvarsamt, «så är det, en sådan usling år den,
som bi våcdat er om; det var en brottsling, en biltog man som
ni tröstat, hjelpt och hugsvalat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
