- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
167

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«J&; men jag hoppas att det ej är farligt. Ack, om mamma
dör, om mamma dör, d& är jag bra ensam.»

«Ja, stackars Marianne, du vet ej hvad det vill säga att vara
moderlös.»

«Nej», suckade Marianne, men tilläde: «vi få ej prata längre.
Hennes majestät väntar oss.»

De begge flickorna gingo.

Då de begge flickorna, klädda i sina åtsnörda tvungna
dräg-ter, inträdde till drottningen, satt hon ännu i sin morgondrägt,
en vid sidenmantilj, i en af de tunga, förgyllda ländstolarne och
lutade hufvudet i handen. Hon blickade opp och strök sig öfver
pannan, liksom för att hastigare, än hennes vilja ensamt förmådde
det, utplåna dess fåror och smålog med ett uttryck af matt glädje.

«Välkomna, barn!» yttrade hon. «Du, Kathinchen, är s$ pur*
purröd och frisk som morgonrodnaden. Du är lycklig, barn,
eller huru P» 9

«Jag kan ej gerna vara annat, ers majestät», smålog
Katarina, «men ändå . . .»

«Men ändåP»

«Det är sommar, ers majestät.»

»Ah ha, du vill ut på landet?»

«Ja, ers majestät, riktigt på landet.»

«Jaså, bland riktiga trän, ohyfsade och bondaktiga trän, som
ha allt af naturen och intet af konsten . . . det är omöjligt, barn.
Jag måste vara hos konungen och konungen i sin hufvudstad.
Men, Marianne, huru är det med dig?»

»Genom ers majestäts nåd är jag alltid lycklig», svarade
flio-kan och böjde sig ner i en djup, sirlig nigning, sådan som den
nyttjades den tiden.

Drottningen fästade sina klara ögon på flickan, som lindrigt
rodnade på den gulbleka hyn. »Lycklig genom min nåd, Marianne?
Din mor ligger för döden sjuk; för den sorgen hjelper icke min nåd.»

«Ers majestät.»

«Din far har anhållit om permission för dig, jag har beviljat
den, du får resa hem till din mors sjukbädd. Stackars flicka! du
får se de gröna träden, den fria naturen, men för dig har hon
intet värde.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free