Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett tidsfördrif. Folket ser sjelf på alla de spektakel der det har
bufvudrolen, liksom då man drömmer att man ser på sin egen
begrafning, och tycker festen vacker. Man pratade, svor,
skrattade, hade infall; men det föll ganska få in att tänka på saken.
Den böljande massan märkte ej att i ett gathörn en mörklagd
tiggare satt lutad mot muren, sysselsatt, som det tycktes, att
gnaga på en benknota; den märkte ej huru de svarta ögonen
skoto blixtar åt alla håll och att, när en hofvagn ändtligen kom
rullande nedför gatan, han upphof ett skri. En ung, blek flicka
såg ut genom fönstret och vagnen fortsatte sin kosa. Folket
samlade sig kring tiggaren, som tycktes hä krampryckningar; men
snart smålog han och sade:
«Det går öfver, det går öfver, go’ vänner.»
»Hvilket?»
»Åh jo, karlen har fallsjuka.»
»Besynnerligt att sådane få gå fritt ut på gatorna, de kunna
skrämma ihjel folk», yttrade en gammal jungfru i röd kofta.
«Äb, hon behöfver väl ej vara rädd för sin del», svarade en
sjöman, som valkade bussen i munnen och skrattade. »Sådana
skråpukor äro alltid framme med sin rädsla, Hva’ sa’? skola vi
gå till Sista Styfvern eller Mamma i Ostkaret?»
»Låt gå, sa* Trasman! Ha ha ha!»
»Jag undrar just hvem det var från hofvet», yttrade en, «det
var en hofvagn.»
»Åh, troligen en af de brottsliga», blef svaret från en sprätt,
som närmat sig, »hä hä . . .»
»Åh hut i h-vete med brottsligheten, han munsjör!» skrek en
sraedsgesäll; «spark’en, spark ut’en, det är en rådstjenare.»
»Ja, rådet lyda vi och ständerna.»
»Säger du det, gubbe lille! Kändes det på käftamentet,
hvaba? Fick du en smula på tuggan, ha ha ha! F-n i mej, jag
krusar för hvarken råd eller ständer.»
Folket fortfor att smågnabbas och hvimla på gatorna, men
tiggaren skyndade sig på genvägar till det hus, der kommissionen
hade sina sammanträden. Det var den trogne ziguenaren Ossman,
som af allmänna ryktet visste att Katarina von Liitzow vid denna
tid skulle inställas för kommissionen till förhör. Han kände på
sig att han kunde gagna henne, och derföre satte han sig i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
