Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu satte han med ansträngning kronan på gossens hufvud
och denne mumlade sakta, men ofta upprepadt: «Jag svär, vid
min faders vålnad, vid mina ögons ljus, mitt förstånds klarhet och
den bleke konungen i Mulepas dal.»
Månskenet skred ur rummet, der blef fullkomligt mörkt och
ändå låg den ny krönte kungen på knä vid sin fars dödsbädd, med
halmkronan på hufvudet och händerna lagda på bröstet. Fadren
tycktes sofva, han andades långsamt och tungt — ej ett ord störde
den rysliga tystnaden.
men för att lemna läsaren tillfälle att döma om dess klang och dess natnr,
torde Ossmans tal på hans eget spr&k vara af intresse att läsa. Ordföljden är
densamma som i texten, rad för rad.
«Dolle miro lengstoaste ratti häro miro dar in kavo geschetani stillepa,
varavadole dole havo reschas tud mulo, ledde kavo dova atscharscheria pusch
nekli siro våddro ok kera avo gek kralonpirka, savo dole bescha pre miro schöro
ok kerade miro sav tnd kralon schettani diro harstrade gavoa, savo
raklasinte-raklepa. Savo ler miro nun pusch vri miro våddro ok kera gek kralonpirka
ok kira dova tnd kralon schettani miro gavo. Ab bescha diro vascht in miro
vascht ok koscha; patscha avo tschi ro u sch ta miro mnlo pre dova, Katarina
von Liitzowa. Koscha dolle viro dova Dars bengaloa, viro diro latschoa
scho-kroa, diro jakor mummali ok dova vit kralon in Mulepa vy sch.»
Ziguenarnes nrsprnngliga folksagor äro försvunna; men en och annan
historia tyckes tyda It någon stamsaga, oredig och uppblandad med främmande
tillsatser, ibland hvilka en del tyckes bero på en förvexling med Spaniens
Morer eller deras afkomlingar. Att i Sverige finna några vissa spår är numera
omöjligt; men i Böhmen, Ungern, Ryssland skulle det kanske ännu kunna
hem-tas några bestämdare underrättelser om det halfvilda nomadfolket, som blifvit
inkastadt i Europa och i århundraden lefvat bland dess olika nationer, utan
att någonsin förlora sin ursprungliga stämpel hvarken i utseende eller seder,
och detta utan att vara sammanhållet af någon egen religionskult; hvaremot
alla krafter förenat sig att nivellera dem med européerna, våld, eget intresse
och försök till uppfostran. Allt har strandat mot den främmande hordens
natur, och. den förenar sig ej med Europa utan blott försvinner, liksom tigern
försvinner i det odlade landet.
Man anser zignenerne vara af Malajska racen, invandrade från Hindostan
i medlet af 1400-talet. Besynnerligt iiog att dessa icke antagit civilisation
under det att deras stamförvandter vid Ganges visat sig ega förmågan af hög
bildning och ordnadt samhällslif. Det flyktiga folket vandrar i Europa som en
ännu outtydd gåta. Det ser ut som skulle vissa folkstammar endast vara
ämnade att böija menniskoförmågans kamp med naturen, men att det tillhörde
andra att besegra och göra den underdånig intelligensens herravälde. Om så
är, synes ziguenarstammen just vara ert lemning af en sådan kulturens första
jägarkedja, som strider bra i spridd ordning, men icke duger bland linietrupperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
