Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Minnes du Ludvig von Dernath? Han har angifvit mig, han
har störtat din far i död och förderf.»
Ett långt uppehåll. Den döende förmådde ej tala på länge.
Ändtligen sade han matt: «Kom hit, Selim, res mig upp, att jag
må sitta. Det återstår blott ett — din konungakröning.»
Gossen uppreste sin far och bäddade halm bakom ryggen att
han skulle hålla sig uppe. Ossman sökte tillsammans halm i sia
bädd, vred deraf en krans, öfver hvilken han satte några byglar,
att det hela liknade en krona, drog sedan några djupa andetag,
liksom, för att hemta kraft att tala.
Månen hade nu skridit längre fram på fä9tet och kastade en
klar strimma ända in i rummet på de mörka väggarne, der
hundrade fångar under väntans långa dagar ritat namn och figurer
och skrifvit verser, böner och hädelser i kalken, och lyste matt på
de grofva golftiljorna och den låga britsen, vid hvilken Selim
knäböjd låg nedlutad framför sin döende far. Denne satt upprätt.
Det mörka dystra ansigtet var blekt i månskenet, de svarta
blixtrande ögonen matta, glasartade.
«Hör mig, Selim, detta är mitt sista», började han, och
fortfor med en kraft och en klarhet i rösten, som knappt röjde en
damiing. «När», sade han på ziguenarspråket, hvars klingande
ljud passade för det rysligt högtidliga i denna brottslings-konungs
kröningsakt. «När jag sista natten var hos min fader i hans
ensamma fängelse, hvarifrån han skulle föras till döden, tog han
den ruttnade halmen ur sin bädd och gjorde deraf en krona, som
han satte på mitt hufvud och gjorde mig så till konung öfver det
flyktande folket, som talar ziguenarspråket. Så tager jag nu halm
ur min bädd och gör en krona ooh kröner dig till konung öfver
mitt folk. Men lägg din hand i min hand och svärj; lofva att
aldrig hämnas min död på henne, Katarina von Liitzow. Svärj
det vid din faders vålnad, vid ditt förstånds klarhet, dina ögons
ljus och den bleka konungen i dödens dal *).
*) Ziguenarspråket är nu utdödt och endast en qvarlefva deraf återfinnes i
fängelserna, ziguenarstammens sista, snart sagdt enda, tillflykt i Sverige. Detta
språk har under den långa tid, ziguenarstammen vistats i Europa, blifvit så
uppblandadt med främmande ord, att det ej har sin ursprungliga form och
ännu mindre någon egen grammatik, hvilken tvärtom rättas efter det lands
språk der det talas. Ziguenarspråket har s&ledes har en svensk konstruktion,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
