- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
211

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kastande sig på en stol, liksom han ansett allt som ett blott
skämt, ty han tillhörde de upplystes antal och dessa tro naturligt*
vis intet, utan i stället allt, och förklara allt naturligt, derföre att
de ej känna .någonting i Guds stora natur. «Nä, se efter»,
skrattade han.

Flickans ögon tycktes tränga sig utåt när hon med spänd
uppmärksamhet betraktade hans hand.

«Nå, börja, min flicka, du skall få en daler för besväret. Det
kan vara roligt att vara med om narrspelet.»

«Det är en kort lifslinia», började flickan, «och den är blodig.
Ni är skyldig till två menniskors död.»

«HvadP Är du rasande, flicka! Hvar är blodet? Hvar? Jag
ser intet, handen är ju hvit som snö.» .

«Ni är ej lycklig, herre, en stor olycka väntar er *taart„mycket
snart; just då ni skulle bli lycklig, så ...»

«Så? Nå vidare, tala, flicka! Ha ha ha, hvad man kan vara
barnslig; men tala ut, du olyckliga profetissa!»

«Ni kommer snart på en fest, som angår’er mycket nära, jag
vet ej om det är bröllop eller begrafning.»

«Åh hå! Hör på du, det vet jag», småskrattade Kudvig.

«Det synes ej i handen hvilket.»

«Nå, vidare! Du kan väl inte säga på hvad jag nu i detta
ögonblick tänker?»

«Ni är rädd för hämnd och olycka.»

Ludvig bleknade. «Vidare ?»

«Men», tilläde flickan, «trösta er — om, hör på i om på denna
högtid, jag ser ej om den är glad eller sorglig, någon ger er en
hvit ros, så tag den som ett godt tecken, då blir ni befriad från
edra qval. Men kommer någon med en röd, så blir ni olyckligare
än ni är. Kopraier ingen, så blir det hvarken bättre eller sämre.»

«Hvem skulle komma?»

«Det vet jag icke — men får ni en hvit ros, så låt ingen
ahnan än ni inandas dess vällukt, eljest är allt förstördt; göm
den i er barm, invid hjertat, ni skall känna er lugnare deraf.»

«Du är verkligen rolig, min flicka. Vet du mera?»

«Åh ja, något mera.»

«Nå, tala!»

«Nej, jag får icke, jag kan icke, ni vet nog för denna gången.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free