Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ni, ziguenare, föda er med att p& detta sätt bedraga folk...
åh ja, ha ha ha! Den som är narraktig nog att tro er, får bära
sitt öde. Se der har ‘du en daler, farväl med dig!»
Den lilla ziguenerskan gick; men hennes spådom hade gjort
honom uppmärksam.
«En hvit ros! Ha ha ha! Åh, det är symboliskt, det är
min bleka brud, hon skall hvila vid mitt hjerta . . . Tvenne
menniskors död? Ossman, Ossman, det är bara en . . . Hedvig
Löfling — två, två; nej, jag blir galen. Ha ha ha! Kära Lud-
vig von Dernath, du är en narr.»
«Ja, det är precist min tanke», yttrade löjtnant von Köthen,
en lustig-bror, som just nu inträdde med hatten på hufvudet; «det
är också min enskilda tanke; men att bror sjelf . . .»
«Åh, välkommen, bror, välkommen!»
«Det var f-n till hattar, bror, både hattar och mössor borde
skona hufvudet för att icke sjelfve bli onödiga, ha ha ha!»
«Man kan inte neka att ständerna gå kraftfullt till väga.»
«Ja, mycket kraftfullt; men ändå borde de väl komma ihåg
hvilka de ha för sig — män af börd, de högsta namn i
samhället; det är betänkliga tider vi lefva i. Men likgodt, inte bar
jag ondt deraf, ty far min är alldeles desperat hatt,- och -em han
finge råda, så blefve han en Cromwell.»
«Apropos, har du varit ute på saltsjön i dag, på fregatten ?»
»Jaså; ja, förbanna mig glömde jag icke att berätta att Wer-
nerhjelms fartyg, skutan, på hvilken han reste, blifvit tagen.»
«Hvad säger du, och Wernerhjelm fången?»
«Jo pytt, nej hin heller, han hade flytt i land; men snart
komma de väl med gunstig herrn. — Ständerna hafva utsändt
kurirer åt alla håll.»
«Det var en olycka», yttrade Ludvig von Dernath och gick
med starka steg fram och åter på golfvet. «Hvar tror man han
tagit i land?»
«Åh, nära intill din hemort — der nere vid P—; ja, så
hette det. Visst tycker* jag också att de gerna kunde låta
Wernerhjelm lefva, han gör dem ingen skada.»
((Allrahelst som man annullerat domen och vill låtsa om intet»,
inföll baron von Dernath; «det är omöjligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
