Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hon är föremålet för ett skändligt bedrägeri», fortsatte
gubben. «Jag skall slita förbindelsen, jag skall rädda offerlammet ur
ulfvens klor. Stackars gosse», fortfor han vänligt och med uttryck
af djupt deltagande, »stackars gosse, dina olyckor hafva hopat
sig — ditt lif är i dubbel fara — Gud hjelpe dig!»
»Men, herr baron, det tillhör mig att bära mitt öde som en
man», sade Wernerhjelm dyster.
»Ja ja, du har rätt — du har rätt. Bär som en man ditt
öde och hvar du vänder dig ooh hur du handlar, så kom ihåg
att här i huset finnas tvenne som tänka på dig. Men», återtog
gubben efter några ögonblicks tystnad, »du måste kläda om dig
i en mera passande drägt, den der röjer lätt rymmaren. Jag skall
skrifva bref med dig till en bekant i Skåne som har stuteri —
detta får passera som pass, vi lemna det öppet. Jag vill tro»,
tilläde han, »att namnet på en sådan erkehatt som jag skall göra
dig säker. Det är hattarne som segrat och ingen vet mer än du,
att jag med fältherren säger: ännu en sådan seger till och vi äro
förlorade.»
Baronen ringde.
»Lundin här skall ha andra kläder; då han far i mina
ären-der, skall han ha mitt livré. Ridkn^kten får lemna ett af sina.
Gå ut och klä om dig, Lundin, och låt mig se hur du ser ut då
du får riktiga kläder på dig.»
Längre fram på dagen tog Wernerhjelm afsked.
»Se der ett bref», sade gubben och lemnade honom papperet
samt en betydlig penningsumma i guld och silfver. «T«g, min
son, du kommer nog att behöfva den. När du blir rik, kan du
betala lånet — om jag då lefver; i annat fall äro vi qvitt. Farväl,
Lundin!» ropade han högt efter sin nya ridknekt, «låt se att du
far väl med kreaturen på oppfarden.»
«Ja bevars, nådig baron», ljöd svaret från den unge
äfventyraren, hvars mod och förtröstan vuxit genom den gamles
kärleksfulla deltagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
