Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Festen*
Man har i Sverige aldrig fordom och icke ännu tänkt på
möjligbeten af andra folknöjen för den stora massan än
afrättnin-gar och bröllop. Folket rusar dä tillsammans for att få betrakta,
i förra fallet delinqventen, hvilken mine han har, om han är blek
eller rödblommig, om han darrar eller går stadigt; i det sednare
bruden, om hon är vacker och bröllopsklädningen dyrbar. Det
var således ganska naturligt att en stor folkmassa samlat sig på
Osterlånggatan vid ett hus, i hvars andra våning hela fönsterraden
strålade af ljus och klarhet. Denna glindrande fönsterrad tog sig
också ratt bra ut, ty det var en mörk Oktoberqvpll 1756, och den
tiden hade icke hufvudstaden den halfupplysning som nu. Den
täta folkmassan trängdes och skuffades, så att alla skulle få se,
ty «den ene var så god som den andre»; men som här ej endast
var frågan om en mensklig rättighet, utan äfven oro lekamligt
utrymme, utgjordes denna massa af tvenne partier, nämligen
stillaståendets, som ansåg sig stå på bästa platsen, och
framåtskridandets, som ville dit. Dessa motsatta åsigter gjorde att hela massan
var i en beständigt vaggande rörelse och såg ut som ett gungande
haf af hattar, hufvudkläden och bindmössor. På en trappa snedt
emot det upplysta huset hade en tjock madam med bindmössa
tagit en mera upphöjd plats, inpackad mellan pigor och lärgossar,
som inträngt sig på det helgade gebitet, så att madamen fått en
nästan alltför säker ställning mot väggen.
«Gud, jag dör», sade hon med skarp stämma; «men inte går
jag hän förr än jag sett bruden, hon skall se rätt bra ut, menniskan.»
«Åh, det är bara barnet», anmärkte en annan qvinna, «bara
barnet.»
«Ja, det tror jag, när man är rik, så felar det inte friare»,
yttrade madamen. «Vet han inte skäms, vill han dra ner mig i
gatan!» afbröt hon sina betraktelser, då en gesäll fattade henne i
armen för att flytta henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
