Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ros forsökte glömma den blytunga ängslan, som förut nedtryckt
dem alla.
Sedan Ludvig von Dernath slutat, kände han huru en iskall
hand fattade hans. Det var Rehnhorn.
«Kanske vi skola dröja tills i morgon», yttrade han
smågri-nande. «Min vän mins väl vår lilla affär.»
Modig sedan han kände lyckans ros hvila på sitt bröst,
skrattade den unge mannen och afslog allt som ett skämt.
•Skämta ej, min baron», hviskade Rehnhorn; «den der
.ziguenaren visste mycket — mer än han borde.»
«Då har han ljugit», inföll Ludvig vårdslöst och lemnade sin
plågoande, som med en blick full af förakt och illparighet såg efter
den lycklige och obetänksamme brudgummen.
Den gamle redlige Sigfrid von Dernath hade satt sig bredvid
sin sonhustru och fattat hennes hand. Han sökte uppmuntra
henne så godt han förmådde, talade om Sigurdsnäs, om huru hon
skulle hjelpa honom att försköna det, hvar hennes far skulle bo. i
slottet och på ålderdomen lefva goda dagar. Alla dessa gyllene
målningar kunde knappt framlocka ett svagt leende på de bleka
läpparne; men ändå betraktade hon så gerna denna gubbe, som
nu blifvit - hennes svärfar — ack, så herrlig och ädel hade han
aldrig förefallit henne. Hon flyttade sig närmare den gamle, lik*
som för att söka skydd, när hennes man nalkades. Musiken
tonade beständigt, danspn fortfor, vinerna strömmade, glädjen stod
högt i taket.
Nu framträdde en af marskalkarne för att föreslå brudparets
skål; men det blef ej genast verk ställbart; brudgummen hade
försvunnit. Hans ungdomsvän von Köthen hviskade till den letande
ceremonimästaren:
«Hor på! Dernath gick in i kabinettet der, han hade druckit
en smjila mer . än han tålte — han sade mig att han var yr i de
öfre regionerna, ha ha — kommer snart kurant igen.»
jnJaså; men han dröjer länge; jag har ej sett honom på en
halftimma.»
Man dröjde ännu en halftimme; men brudgummen återkom ej.
»Det står ej rätt till», började man mumla, och slutligen
gingo marskalken och von Köthen in i det anvista kabinettet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
