Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ser ni, pappa», ropade Katarina ocb kände en moders fröjd
genombäfva sitt hjerta, «ser ni, han kommer till mig — se han
kysser mig. Ack, käre, käre gosse, du skall vara min, min Göran,
vill du det?»
«Ja det vill jag», sade gossen ocli skrattade så godt, att de
hvita tandraderna glänste som perlor.
Katarina von Dernath tog gossen i sin famn och bar honom,
fastän han var en tung patron. En innerlig, onämnbar fröjd
glänste i hennes ögon och krusade hennes läppar. (’Stackars barn»,
sade bon, «du skall ej vara moderlös. Aldrig, aldrig skall jag
lemna dig.»
Gamla Karin hade under denna scen långt ifrån varit en lugn
åskådare; det föreföll henne som om en fiende brutit sig in i
hennes koja och fordrade hennes dyrbaraste skatt ifrån henne.
«Herre Gud Fader», sade hon och fattade baronens hand, «inte är
det meningen att ta barnet från mig?»
«Kära Karin, om barnets lycka beror derpå.»
«Men hur skall det sedan gå med mig?» snyftade den gamla
tjenarinnan; «det barnet är min egen mamsells barn, hon bad mig,
då hon låg på sitt yttersta, att jag skulle vårda mig om det som
en mor — ooh det har jag,gjort, så godt jag förstått det. Men
nu, nu skall det ifrån mig.» \
Katarina satte ner gossen vid hans lekplats, gick bort till
den trogna gumman och fattade begge hennes händer. «Kära Ka-
rin», sade hon, «se på min drägt, jag är svartklädd, jag är enka;
se på mina ögon, ser du, jag behöfver gossen — han är min
mans son. Vill du lemna honom? ... Ser du», fortfor hon
lugnare, «hvad verlden kallar lycka, ge vi honom; han skall få
lära känna Gud, han skall minnas dig, han skall bli en redlig
man ooh med tiden en god make och ädel medborgare — han
skall bli rik, skall få hvad honom tillkommer.»
Den gamla såg opp och fann att det var omöjligt, att detta
englagoda anlete kunde ljuga. «Goda hennes nåd, jag har ingen
makt, jag rår ej om barnet.»
«Jo, det gör du visst; den som drar försorg om den
värnlöse, dens är han också. Jag har ingen rätt till barnet; men om
du sjelf finner att gossens lycka fordrar det . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
