Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Du har nu sett din gosse», yttrade den gamle baronen, «der
har du en tröst, vi begge, som jag hoppas, en ersättning för hvad
vi förlorat; du skall bli en god mor, och då en gång partistormen
tystnat och kanske en kraftigare hand än Adolf Fredriks tyglat
den, då kan han återvända.»
«Min far, jag har nu nya pligter.»
«Barn, det der är vackert, skönt tänkt af dig, ja, jag vet att
qvinnan är i stånd till hvarje uppoffring, men denna bör du icke
göra — den behöfs också icke.»
«Men det blir långt in i framtiden, det tyckes icke som dessa
förändringar skulle ske snart, således, min far — jag har beslutat
att icke hoppas, för att aldrig behöfva sakna. Jag är lycklig nu,
ty jag har nu ett mål. Ack, min far, nu är jag riktigt lycklig!»
«Är du det, min dotter? Verkligen lycklig?»
<rJa, hvarför icke. Ni är så tvifvelaktig. Ni; min far, har
gjort er en egen theori öfver min lycka. Jag», tilläde hon
småleende, «är lycklig på mitt sätt och då, som ni vet, det skall
hända mycket innan Wernerhjelm ens kan komma tillbaka, om
han någonsin kan det, anser jag honom som död, älskar honom
som död — det är ju nog?»
»Älskade»dotter», suckade baronen.
Men oaktadt den gamles föreställning, tycktes Katarina efter
detta ögonblick bli lugnare och gladare än förut, ty hon hade nu
ett mål.
Påföljande vår, när björken slog ut knoppar, hade en egen
oro beinäktigat sig den gamle kamrern; han glömde ofta sitt
perpetuum mobile, som han redan bragt aå nära fullkomligheten, att
det gick en halftimma i sänder; han var således, efter sin tanke,
ej just så långt fråä målet; men en annan idé hade. fattat honom.
Han hade nämligen låtit bära in sin gamla skälskinskoffert, och
der packade han i och ur hvarje dag; beständigt var det något
som blifvit glömdt, beständigt något som ej låg riktigt. Han
putsade hundrade gånger sina gamla luggslitna kläder, lade sina
halsdukar i nya veck och passade in sin lilla stålvärja diagonalt
i kofferten, ty hon rymdes ej eljest, fastän kofferten visst ej var
en pygmé bland koffertar. Med ett ord, han skulle resa till sin
C. A, Wetterberghs Samlade Skrifter. VII. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
