Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under den svarta luggen. «Se, hennes nåd, den der pojken der
står är son till den stackars ziguenaren, de sträckte ihjel under
rådstugan, de hängde honom på väggen och plågade honom.»
Katarinas blommor bleknade. «Hvem? Hvem P» sade hon sakta.
«Åh jo, Herre Gud, Ossman, vet jag, han som bjelpte ut den
der unga baron, som var med i gref Brahes spektakel.»
«Ossman ? Gud! Gud!»
«Kära barn, lugna dig!» sade baron Sigfrid; «och du, Karin,
är också bra oforståndig.»
«Ah, Herre Gud, hvad vet jag, jag tycker bara att det är
sådan synd åt pojken, att hennes nåd skulle ge honom några öre.»
«Han är således död, dödP Ack, min far, hvart skall jag
fiy undan mig sjelf!» snyftade Katarina och lutade sig mot gamle
baronens bröst.
«Ja, han är visst död», sade Karin, «han dog af torquementet
— det är bra synd om pojken.»
Katarina satt länge lutad mot sin fars bröst, och då hon åter
blickade ut för att söka gossen, var han försvunnen.
«Vi skola söka upp gossen och på honom löna hvad hans
far gjort för dig», tröstade baronen.
Men alla efterforskningar voro fruktlösa, ty ziguenarfolket
vandrade då ömsom i Sverige, Norge, Danmark och inåt Ryssland;
de voro ett universalfolk, som ej stodo under något slags ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
