Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Min far bör icke förebrå mig det», sade Katarina och
fattade hans hand; «men, min far, er egen regel är ju att ej bota
ett ondt med hälften värre — och om jag klenmodigt öfvergåfve
Göran, blefve detta fallet. Om jag endast tänkte på mig sjelf,
vet jag väl hvad jag gjorde — nu är det omöjligt.»
«Hm, ja Katarina, så är det när sparfvar komma i tranedans.
Ser du, om inte drottningen velat det, så hade jag aldrig i min
tid tillåtit, att min dotter skulle gift sig med en högfärdig baron
von Dernath och komma in i en slägt som »kråmar sig», liksom
deras anor ginge upp till Japhet . . . Hvad är en Dernath? Jo
bevars, din salige man var den femte Dernath sedan stamfadren . . .
Hvad är en Liitzow? Jo, bara i Sverige räkna vi tolf anor och i
Tyskland dertill sjutton; fast Gud skall veta, att jag icke
högmodas for det, utan gifte mig med en simpel flicka — bättre
menniska än hela den der högvälborna slägten kunde «sadla ihop», om
de lade alla sina dygder på ett enda exemplar af slägten.»
«Men hvad bör jag göraP»
«Göra? Det vet jag inte. Åh, de vinna nog, de vinna nog,
ty de högtförnäma förlora aldrig en process . . . bevars! det är
klart att lille Göran bör väl vara under tant Mariannes
moderliga vård.»
«Gud bevare honom för det», yttrade Katarina darrande.
«Nej, nej, om jag förlorar allt, gossen släpper jag icke — man
skall ej kunna rycka honom från mig.»
«Det var rätt, Katarina; men vi få se hvad lagen säger;
lagen, barn, bryr sig ej synnerligen om hvad som är menskligt,
utan är en fälla som de sluge gillra för den enfaldige, och som
ar för liten för den store och mäktige; den fattige får in hela
hufvudet, men den mäktige mister blott en klo, om det rasande
skall vara.»
Den unga friherrinnan hade således intet råd att hemta af
sin far; men erhöll mera hjelp från Wernerhjelms far, som
skaffade henne/ en skicklig advokat, och således lagligen beväpnad
inväntade hon sin fiende.
Marianne von Dernaths skrift blef henne snart meddelad.
Den var ett uttryck af både hennes och hennes beskyddares
sinnelag, men så ställd, att gamle baron von Dernaths disposition på
intet sätt klandrades i annat än i förmynderskapsfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
