Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man framkom med den förklaringen, att Katarina von
Dernath, född von Liitzow, icke ens var kommen till den ålder, då
en man finge råda öfver gods sitt, att hon således var för ung
och att hon derföre måste lemna förmynderskapet i händerna på
den, som enligt testamentet skulle förvalta Mariannes egendom.
Dessa påståenden voro Öfverallt uppblandade med antydningar på
Katarinas förra fattigdom, att man ej borde undra på att hon,
for att värdigt kunna underhålla sin beklagansvärde och utfattige
fader, gerna ville till sin nytta innehafva ett så vinstgifvande
för-mynderskap, som det för unga von Dernath, och vidare att det
efter all anledning var Katarina, som lockat gamle baronen att i
slägten upptaga en vanbörding, på det att hon genom denne skulle
kunna tillskansa sig slägtens egendom.
Af hufvudsakligen sådant innehåll var skriften, som Katarina
skulle besvara. Äfven hon hade stolthet i sitt hjerta och sårades
djupt af de giftiga insinuationerna; men denna smärta stärkte
hennes föresats att så förvalta Sigurdsnäs, att hon, då Göran blef
myndig,, kunde redogöra för hvarje skilling.
Processen fortgick, men Katarina införde en sträng
hushållning på sitt gods, fastän hon bibehöll de gatala kontrakterna och
af hvad hon sjelf egde genom den gamles gåfvor gjorde så mycket
godt hon kunde. Hon bröt således en förut oförsökt bana, men
hon lyckades, genom den verkliga kraft hon egde i sitt lynne, att
både beherrska sig sjelf och andra.
Efter ett års skrifven, efter flera vad och flera
återförvisningar, afdömdes ändtligen processen hos konungen. Till all lycka
för Katarina och Göran von Dernath voro för tillfället mössorna
rådande, och således förlorade Marianne, som hade hattchefen till
förmyndare.
Konungens dom blef, att aflidne baron Sigfrid von Dernaths
testamente icke kunde rubbas och att således aflidne baron Ludvig
von Dernaths enka, Katarina Justina von Liitzow, skulle vara
adopterade baron Göran von Dernaths förmyndare, i händelse hon icke
inträde i nytt gifte, då på domstols pröfning skulle bero, huruvida
icke förmynderskapet skulle af fröken Marianne von Dernaths
förmyndare öfvertagas och egendomarne gemensamt af honom till
myndlingarne8 förmån förvaltas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
