Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nath fyller i dag tjuguett år, och jag öfverlemnar åt honom
Sigurdsnäs åtminstone ej sämre än jag mottog det; tre af hans
farfars gamla vänner hafva profvat räkenskaperna — jag har gjort
min redovisning. Sen här orsaken, mine vänner, till denna fest,
den är icke for mig, utan för min Göran . . . Tack, Göran, du
har hållit hvad du löfvade som barn, du har ej gjort din mor en
enda sorgsen stund, idel glada, idel lyckliga . . .»
Hon kunde ej längre tala, hon afbrots af tårar och slog
armarna kring sin sons hals.
Så stodo de länge i tyst omarmning.
Efter en stunds högtidlig tystnad drog hon sig sakta ur sin
sons armar, tryckte näsduken till sina ögon, log och sade: «Mine
vänner, jag trodde ej att det skulle kosta på mig så mprcket; om
jag trott det, hade jag ej låtit Göran tillställa denna fest; men
han har så velat och», tilläde hon med en glädtighet, som
påminde om den tiden hon ännu var en^lycklig landtflicka, «att neka
en myndig man hans första bön vågade jag icke. Emellertid blef
det min pligt att säga er orsaken — att jag gick illa derifrån är
mina ögons skull — de ville ej låta bli att gråta nu — kanske
de ville passa på tillfälle att en gång här i lifvet fälla tårar af
glädje.» Så skämtade hon bort den högtidliga stämning, som
intagit alla gästerna.
Göran uppträdde; han var nu en kraftfull, fastän icke skön
yngling, men någonting godt och öppet i hans anlete gjorde
honom behaglig för alla.
Karlarne ursäktas gerna, om de äro fula, blott genom det
faia skalet en vacker själ lyser fram. I detta fall ser verkligen
könet längre än vi, och dömer rättvisare än vi.
Göran tackade sin mor; men så afbrutet, så stympadt, att
man endast förstod huru innerligt väl, huru uppriktigt han menade.
Snart rörde sig åter sällskapet i ett brokigt hvimmel, då unga
baron Goran med ett kärleksrikt och mildt tvång ledde sin mor
ut på den för tillfället uppbyggda balkongen och der ropade:
•Vänner, i dag tillträder jag som myndig denna egendom,
men det är min mor som har gifvit mig den, det är genom
hennes uppoffringar, hennes trogna arbete, genom hennes
välsignelse-rika verksgmhet jag nu står här, och jag lofvar er att J fåu allt,
hvarom Jum ber för er; vänden er till min mor om råd och hjelp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
