Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så vända vi oss till en och samma alla här på godset. — Gud
välsigne min mor!»
«Gud välsigne vår mor! Gud välsigne friherrinnan!» ljöd
det från mängden.
Den ädla frun bugade sig åt alla håll, men på hennes hastigt
bleknande ansigte märkte man, att uppträdet grep henne. Efter
några ögonblick lemnade hon sällskapet och gick in i sina rum.
Det var tredje gången en folkmassas hurrarop ljöd i
hennes öron: då hon for opp till förhöret, och förbannelser och
hädelser sorlade omkring henne; då hon som brud stod i det
öppnade fönstret och. tyckte, att hon som lik stod på en paradsäng,
och då den oskuldshvita dödsrosen kom in till hennes olycklige
man; och nu, då välsignelserna flödade från hundradetal af munnar
och hurraropen och glädjen skallade i rymden. IJet var för
mycket, hon förlorade sin vanliga jemnvigt, behöfde lugn och satte sig
i i sitt rum för att riktigt gråta ut sorgen öfver sina brustna
ungdomsdrömmar, öfver den hänsvunna tiden, som runnit så grumlig
i början och först nu blifvit klar, liksom då en väldig bergsflod
bryter sina dammar och för slammet öfver ängar och skogar, och
först sedan den bildat sin fåra småningom klarnar. Ändtligen
lugnade hon sig, smålog stolt öfver sin egen svaghet och sade
sakta: «Mitt lif är ju icke förfeladt; hvad hade jag mera kunnat
om jag varit hans verkliga mor? Det gör mig dock ondt», tilläde
hon och blickade tankfullt framför sig, »der äro två som jag
saknar: min gamle far och den trogna Karin; ingen af dem fick
upp-lefva denna dag — och det skulle dock glädt dem så mycket.»
Hon återvände till festen. Allt var glädje, rörelse och
munterhet. Hela sällskapet begaf sig ut i den svala aftonluften.
Musiken slog an till en polska och kring de uppresta majträden
dansade nu alla i ring, i ring, i ring, till dager ljus.
En sådan fest kunde ingen minnas på Sigurdsnäs.
Det var, som friherrinnan sade sina gäster, verkligen Göran,
som nästan mot sin mors vilja tillställt denna fest. Han gjorde
det för att visa sin tacksamhet mot henne, som uppoffrat hela sin
ungdoms glädje, alla sina skönaste drömmar, för att beskydda
honom mot dem, hvilkas egennytta skulle störtat honom i förderfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
