Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farmor. Vet ni att jag känner en gammal holländare, som bor
borta vid Roanakfloden p& andra sidan bergen.»
«Nå, hvad har han ärft fr&n förfådren? Kauske anor eller
sköld och vapenP»
«Sköld och vapen P Nej bevars, det är ett stort, stort
kålland, det har han arbetat på i fyratio år, hans far före honom,
dennes far före honom och hans far före denne och . . .»
. »Ja, jag kan förstå, ända från den tiden den beskedliga
slägten kom in från Botterdam.»
«Ja riktigt, allt sedan de blefvo amerikanare.»
»Engelska undersåter, min gubbe!»
»Engel... åh ja, det förstås, visst äro vi så att säga
engels-män och irländare och skottar — men amerikaner äro vi ändå en
smula mera.»
«Vi skola inte disputera om det; jag vet att du är så pass
mycket amerikan, att du knappt är engelsman», yttrade ynglingen,
kastande sitt villebråd öfver bössan och begifvande sig på hemvägen.
«Ja, det tror jag nog, mina förfäder voro independenter och
deporterades, och sedan så vilja de att vi i femte led skola vara
engelsmän, derföre att våra förfäder kördes från England, från hus
och hem ut i vildmarken.»
De begge männen återkommo snart. Den skjutna haren skulle
tillagas; men der fanns ingen stekgryta och intet spett. Jack
visste råd, han skaffade fram lera och murade in haren, så att
han blef Bom en caraibisk mumie, rund som en dadel. Detta
bylte lades ner i en grop och nu eldade man med stickor ofvanpå.
Jack vände steken emellanåt och slutligen sprack lerskorpan i fina
remnor, ur hvilka den skönaste lukt af stekt hare lät känna sig.
Jack smågrinade.
«Känn nu, herre, huru präktigt! Fick ni någonsin så godt i
ert land ?»
Måltiden var färdig och de begge ibännen läto sig väl behaga.
På 1770-talet stod på samma ställe, der det fula stockhuset
stått, en vacker ljusröd tegelstensbyggnad med tvenne fiyglar,
gröna karmar i fönsterna och två skorstenar på taket. Bakom
detta hus växte ej nu som förr skyhöga ekar, utan i stället höll
en trädgård full med fruktträd och buskar på att växa opp ur
den plöjda iqullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
