Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midt emot på åns andra strand låg en hel rad små väl
byggda stockhus med sina förstuguqvistar. Det var ej just alla husen,
som kunde bjuda aftonsolen att spegla sig i några små
blyinfattade fönster, de flesta hade blott en sorts jalusier af flätad säf för
fönsteröppningarna.
Trakten upplifvades af en mängd menniskor i friskt arbete
och kring stugorna hvimlade en hop små ungar i hvita linnen,
/ barfota springande på åns strand, försökande eqvilibristiska
konster på den smala ledstången vid den äfvenledes smala bron, som
bestod af en stock — stort smalare kan en bro ej gerna vara, i
synnerhet som denna hette «storbron», till skillnad från «lillbron»,
som låg längre opp och som endast bestod af gärdsle, hvilande
på några bockar.
Det var en afton om våren 1775. Den yngling vi förut sett
var nu en man med solbränd hy, en skogens och vildmarkens
innevånare. Hans lilla nybygge hade utvidgat sig; der lefde nu sextio
fullväxta personer på samma fläck, der han och Jack förut bodde
ensamme och ändå hade svårt att lifnära sig, om ej bössan
skaffat dem kött och spaden bröd.
Solen glänste rödaktigt på skogarna på Clinchberget, klockan
led mot åtta på qvällen, då man på afstånd hörde ljudet af en
lunkande häst och litet derefter såg en karl, klädd i ljusgula
nan-kinspermissioner, grön rock och en vid halmhatt på hufvudet,
något ovig i sadeln och som det tycktes skakad i sitt innersta,
komma in på gården, svänga om hästen och med mycken
försigtighet klifva ner.
«Nå, se god afton, Jackl Hur mådde de i Salem P»
«Bra, herr Werner, mycket bra. Syster min bad helsa och
tackade så mycket för ullen. God afton, herr Werner! Potty
stöter som en kanalje — det dröjer åtta dagar innan jag blir
menniska igen, är precist som en gammal klocka som fallit i golfvet
— hvar led har krupit i sär på mig.»
«Stackars Jack! Ta dig litet wiskey och tvätta dig med.»
«Tvätta? Tror herr Werner, att man häller sådant utanpå
sig? Nej, det är innantill jag är sönderskakad; skinnet håller
Gudi lof ihop ännu. — Men nu må ni tro», återtog Jack, sedan
han ledt hästen utom gården och släppt den på den gröna betes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
