- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
276

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Marianne och mammas gosse.

Fröken Mariannes flykt till borgmästar Rehnhorns familj var
lika ärofull och smickrande som då drottning Kristina bytte om
religion och reste till påfven.

Hon mottogs på det allravänligaste sätt» hon fick egna rum,
egen piga och var mera än syster, mera än dotter åt det ädla
paret, som aldrig kallade henne för annat än »husets goda engel».

Förmyndaren drog emellertid inkomsterna af frökens jordagods
och räntorna af hennes penningar samt skref prå sin
förmyndareräkning hvarje småsak som husets goda engel fick eller bortskänkte.
Det var klart att grunden för hela denna vänskap var det
gemensamma hatet mot Katarina von Dernath, och förbundet knöts fastare
under processen och blef evigt när den förlorades, emedan
Marianne då förstod att hon ingen rättvisa kunde finna på jorden och
ej hade mer än Gnd och Rehnhornska familjen till vänner.

Detta intima förhållande emellan familjen och fröken fann en
föreningspunkt hos lilla Adolf, som var mammas och snart äfven
Mariannes favorit. Den lille gossen var så innerligt näpen, små
armarne så innerligt söta, hans små infall så naiva och roliga;
med ett ord, det var ett gudabarn med hål på knäna och skråmor
i ansigtet och som så behändigt knep socker från mamma, bet
pigorna då de förargade honom, och brände katten i svansen när
han ville ha roligt.

Lilla Adolf blef uppfostrad ensamt af sin mor, ty fadren
arbetade, sade frun, som en slaf dag och natt, för att betrygga
hustru och barn, och hade således ej tid att sjelf se om sin gosse.
Adolf fick derföre sin uppfostran af mamma, sina kunskaper af
fröken; ty att låta honom läsa för en »rå karl» hade varit
förskräckligt, och sålunda utrustad skulle han sluta med att bli en
rik fars arfvinge, egare af penningar, hvilkas sammanhopande skett
genom medel, som han hvarken visste eller någonsin fick veta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free