Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otroligt huru mycket religiositet och dygd äpdå ligger i en tom
plånbok.
Han fann na klart att »den goda Marianne» ändå, som salig
pappa kallade henne, var »husets goda engel»; han fann huru
lycklig han kunnat vara, blott han följt hennes råd; och hvarje gång
han riktigt klart insåg huru1 lättsinnigt och omoraliskt han burk
sig åt, då han öfvergaf dygden och den »goda engeln», hände det
sig att hon, öfverseendet och den kristliga kärleken sjelf, gaf ho*
nom en liten hjelp.
Detta upprepades ofta. Kapten Behnhorn besökte .Marianne
ganska reguliert och fröken fann med hvarje dag tydligare, att
Gud utsett henne till ett verktyg för den ångerfulle kaptenens
återställande i tillbörligt skick.
Så fortfor det några år, då slutligen fröken fast beslöt att
nolens volens göra kaptenen till en ädel menniska; och till hela
traktens utomordentliga förundran och till ett samtalsämne» som
utträngde alla andra, utbredde sig ryktet att fröken Marianne von
Dernath skulle ingå ett kristligt äkta förbund med kapten
Rebn-born. Hon var väl betydligt äldre än han och hade, på det hela
taget, då man frånräknar hennes fasta religiositet och hennes
oin-tecknade fastigheter på landet, icke just några behag i denna
verldens ögon; men detta gör dock obetydligt, när en ädel qvinna
beslutar sig att rädda en kapten från förderfvet.
Marianne hade inga vänner, tili och med ingen som vågade
fästa hennes uppmärksamhet dervid då hon höll på att göra en
oförsigtighet; ty hennes egen ofelbarhet var alltför stor att tåla
några anmärkningar. Alla hennes vänner funno således
förbindelsen ganska passande och kaptenens vänner blefvo en efter annan
öfvertygade om att Rehnhorn ändå, oaktadt sina fel, var, på det
hela taget, »en förbannadt toujours och hederlig karl».
Ändtligen blef der lysning, hela trakten gratulerade; ty alla
ville vara med om krokanen; och derpå bröllop, der glädjen stod
högt i taket,
Sjelfva lilla Sigrid fick roa sig en gång, fastän det ej giek
riktigt bra i den tillsnörda och tvungna drägten.
Kapten Behnhorn var hvad man kallar riktigt uppsluppen och
sjelfva räddningens konfirmationsdag »lutade dermed, att den gode
brudgummen drack en smula förmycket. Början var ej särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
